Insändare: Vem tänker på barnen?

Just nu pågår arbetet för fullt hos kommunledningen i Motala med en omorganisation av skolområde Borensberg och öst. Detta på grund av utrymmesbrist och i många fall undermåliga lokaler i skolorna. Det finns flera olika förslag på lösningar, men mest fokus läggs på det som avser att på sikt avveckla de mindre landsbygdsskolorna och satsa på större enheter. Detta anses vara den mest kostnadseffektiva lösningen, men min undran är var finns tanken på barnens bästa i hela resonemanget?
Jag är själv bosatt i Klockrike och mamma till 3 barn som går eller har gått på Klockrike skola. Detta är en mindre F-6 skola som även inhyser förskoleverksamheten. Totalt går det ca 80 barn på skolan och 50 på förskolan. Jag kan hålla med om att lokalerna är i minsta laget och att någon form av lösning behövs. Jag kan däremot INTE hålla med om att den bästa lösningen vore att göra om skolan till en F-3 och skicka 4-6-orna till Fornåsa som förslaget nu ligger.
Klockrike skola är en väl fungerande skola med sammansvetsad kompetent personal som alltid jobbar efter barnens bästa. Mycket fokus läggs på värdegrund och både barn och lärare hjälps åt att tillsammans skapa en trygg skola.
När den psykiska ohälsan bland barn ökar lavinartat i samhället ställer jag mig verkligen frågan hur politikerna resonerar i den här frågan. Får barn inte kosta någonting? Och vilka konsekvenser får det här för barnens välmående? Det finns studie efter studie som visar på fördelarna med mindre grupper och läser man inte studier finns väl ändå ett visst mått av logiskt tänkande? Det finns inte en människa som inte mår bättre av att vistas i ett mindre sammanhang där förutsättningarna att bli sedd och bekräftad är höga.
Ställer mig även frågan om inte ett sådant beslut räknas som ett lagbrott? Eller väljer man själv vilka lagar som ska följas och inte? 1 januari 2020 blev Barnkonventionen en del av Sverige rikes lag och artikel 3 säger klart och tydligt att: ”-I alla åtgärder som rör barn ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa.” Jag skulle vilja ha åtminstone ett exempel på hur ett förslag med nedläggning av skolor och skapandet av större enheter syftar till barnens bästa.
Det finns möjlighet till andra, bättre lösningar på problemet och ekonomi får inte fälla det slutgiltiga avgörandet när det handlar om barns välmående. Barnen är vår framtid och det är livsviktigt att vi investerar i vår framtid.