Givetvis olika omständigheter såsom naturkatastrofer, krig, stora olyckor och olika behov med mera. Konstigt vore annars. Och någonstans finns det alltid någon som drar nytta av dessa “problem” och vill bli populära genom att hamna i strålkastarljuset och någonstans göra sig en vinst på andras olyckor.
Jag själv tycker att det är så falskt med dessa välgörenhetsgalor på olika tv-kanaler. Där sitter “fina” folket uppklädda till tänderna. Och de flesta har inte en aning om hur det ser ut i verkligheten. Visst kan de förfasa sig över surrande flugor i små barns ansikten och uppsvällda magar. Vore sjukt om ingen mår dåligt över det. Det finns säkert de med hjärtat på rätta stället eller som har en trasig bakgrund och som inte råkat glömt bort sitt förflutna. Men det mesta är spel för gallerian. Och “den med störst gap går med störst vinst”.
Det går inte läsa sig till goda värderingar. Antingen har man det medfött eller så har man upplevt en massa saker som gjort att man ser på världen med skarpare ögon. Men finns det en måttstock över vilka det är mest synd om? Och hur mycket? Vem får säga något om sina svårigheter eller problem? “Jag har råkat ut för det här och det här”, “Men grannen hade det värre förra året”, “Eller jag hörde om en som både förlora jobbet och huset brann ner för”, “Tänk på alla som inte har tak över huvudet, det är ju värre, en att ha fått diabetes”. Eller hur? För det finns alltid någon som har det värre. Och vet ni vad? Jag tror att de flesta är medvetna om det. Alla har rätten att få en tycka synd om stund. Alla har rätten att bli bemötta med respekt och värda att någon lyssnar på. Vi lever under olika omständigheter i olika världar och var och en har sig och sitt. Det ser bara annorlunda ut beroende av vem jag jämför mig med. Och sen när man fått gnällt av sig en stund och använt någon till papperskorg , så känns det mycket bättre.