I Östergötland är vi bortskämda med att se betande kor, får och hästar i hagarna. De håller landskapet öppet och bidrar till det otroligt fina landskap vi har med en blandning av åkrar, skog och betade hagmarker, det är en del av vårt kulturarv. Just de betade hagmarkerna bidrar väldigt mycket till den biologiska mångfalden. Det artrika ekskogsbältet är ett av Östergötlands signum.
Även jakt med drivande hund är en del av vårt kulturarv som vi har med oss och värnar om för framtida generationer.
Nu är både de betande hagmarkerna och jakten med drivande hund allvarligt hotade och därmed både vårt kulturarv och den biologiska mångfalden. Enbart i Östergötland har det i år (hittills…) varit 14 vargattacker av tamdjur, dessa har totalt tagit död på nästan 100 får(!).
Totalt i Sverige rör det sig om över 70 attacker med 400 dödade djur. Det är får, getter men även nöt och t.o.m. 3 hästar. Det får konsekvenser, flera får – men även andra djurägare ger upp, säljer av djuren och betesmarkerna växer igen och förbuskas eller planteras med skog.
Även om de själva inte utsatts för attacker så vill man inte leva med den oro som vargens närvaro skapar. Kanske är det framför allt oron att se sina djur halvdöda där vargen tuggat i sig en del medan djuren lever, eller se djur med uppsprättade bukar med tarmarna utdragna som även de lever, för det är så det ser ut.
Vi läser att antalet får i Östergötlands under de senaste åren minskad med 7 000 djur. Det påverkar länet. Vi från Östergötlands Jägareförbund anser att kombinationen av varg och tätbefolkade områden med intensiv djurskötsel inte är hållbar. Antalet vargar måste snarast reduceras till en miniminivå.
Det är även tydligt att lokalpolitiker har fått nog. Som svar på länsstyrelsen uppmaning att komma in med synpunkter på förvaltningsplanen för stora rovdjur har Norrköping, Linköping och Motala i princip sagt att i våra kommuner finns det ingen plats för varg, något som vi stöder.
Jägareförbundet i Östergötland
Sören Sehlstedt Rovdjursansvarig
Fredrik Lundén Ordförande