Insändare: Vår rovdjursfientliga kommunledning borde tänka om

I ett remissvar till Länsstyrelsen i Östergötland angående ”Förvaltningsplan för rovdjur” har Motala kommuns styrande majoritet, främst Moderaterna och Sverigedemokraterna, uttryckt att kommunen ”inte vill se någon förekomst av varg inom kommunens gränser.” Men nu är förekomst av de stora rovdjuren - björn, varg, järv, lo mm - ett statligt ansvar så därför är det förvånande att man driver denna polariserade fråga, detta dessutom med felaktiga argument och högst troligt tvärs emot kommunmedborgarnas önskan.

För en undersökningar från SLU visar att 69% vill ha varg i Sverige och bara 12% är emot! Även bland de som har tamboskap i områden med varg är en majoritet för att det ska finnas varg och lodjur där. 

I remissvaret skriver kommunpolitikerna att det skett en ”oacceptabel ökning” av tamdjursangrepp, men i statistik från Viltskadecenter finns ingen ökning. I Östergötland finns enligt Jordbruksverket 16.800 får, i år har ca 40 får angripits i nordvästra delen. I inget av fallen har tamdjuren hållits bakom ordentliga, sk rovdjursavvisande, stängsel. 

Skyddsjakt då ett rovdjur angriper tamboskap, har redan underlättats av Länsstyrelsen. Men detta bara förvärrar situationen då vargar jagar tillsammans där de äldre erfarna vargarna lär upp de yngre hur man jagar och undviker människor och deras tamdjur. Om en eller båda föräldradjuren skjuts leder detta oftast till att flocken får svårare att jaga effektivt och risken för tamdjursangrepp ökar. Detta visar undersökningar från bla Spanien, där det finns över tvåtusen vargar.

Stor heder åt alla de som har får och getter då dessa bidrar till att landsbygden inte växer igen och bevarar biologisk mångfald. Men tyvärr är det en minoritet som har bra stängsel, trots att Länsstyrelsen betalar ut fullgod ersättning för materialet. Detta borde förbättras.

I remissvaret skriver man också att förekomsten av varg har en ”negativ påverkan för såväl näringsidkare som privatpersoner” men ersättning utgår på i stort sett dubbla värdet på rovdjursskadad boskap, som ändå till slut hade slaktats. Och ingen, trots all skrämselpropaganda, har anledning att vara rädd för varg. Däremot är det förståeligt nog många som drar sig för att plocka svamp i skogen under älgjaktstider.

I Länsstyrelsens ”Förvaltningsplan för klövviltstammarna” framkommer att stammarna av vildsvin och hjort är alltför stora och att detta årligen orsakar skogsbruket i Sverige miljarder i förlorad gröda. Varg och lo bidrar till att hålla klövviltet nere och genom att de främst dödar sjuka och svaga djur förbättras de, något den reglerade jakten inte klarar av. Det konstateras också att varg genom att angripa vildsvin minskar risken för svinpest. Så det är uppenbart att rovdjuren har en stor roll i naturen.

Men nu vill politikerna i riksdagen, i strid mot vetenskapen, ytterligare minska vargstammen från 300 till 170 vargar. Redan idag är våra vargar hotade av inavel då genetiska annorlunda vargar som försöker vandra hit från främst Ryssland, skjuts ihjäl på vägen genom norra Sverige. Forskare menar att det krävs minst ett tusental vargar, ungefär som det idag finns i betydligt mer tättbefolkade Tyskland.

Som jag ser det är det helt obegripligt att den styrande majoriteten uttrycker en åsikt i strid mot fakta i en fråga som de inte har något att vinna på politiskt, förutom att gynna den lilla minoritet som värnar om sin jakt. Tänk om, underlätta istället för etablering av våra rovdjur och ökad biologisk mångfald i Motala kommun!