I Alliansens helsidesannons fanns det borgerliga receptet på en ljusnande framtid för samhället. Nyckelbegreppet är valfrihet, varje medborgare skall ha möjligheter att välja vare sig det gäller tjänster som konsument eller som medarbetare – arbetsgivare. Denna valfrihet återkommer som ett mantra för framgång, detta trots de mandatperioder då mantrat styrde på alla nivåer i samhället.
Blev det bättre då?
Vi fick skandaler inom omsorgssektorn med företag som köptes upp av allt större aktörer med allt högre vinstkrav. Vi fick en skola i fritt fall om man jämför kunskapsinlärning samt en allt tydligare segregation mellan olika geografiska och sociala gränser i samhället. Infrastrukturen - detta för landet oumbärliga blodomlopp som knöt ihop samhällsinvånare och verksamheter eroderade under uppsplittring och profitbegär. Järnvägen, denna pulsåder för fysisk kommunikation är nu efter år av uppsplittring och privatisering i ett skick där det är tveksamt om det ens går att återställa dess funktion eller om det bästa är att riva och bygga nytt. En sak är ett absolut måste, ansvaret och den praktiska driften av denna samhällsnödvändiga funktion måste skötas av samhället och under direkt ansvar. Kaoset på arbetsmarknadsområdet med en mängd olika privata aktörer i olika suspekta roller har inneburit en ökning av den ekonomiska brottsligheten. Privatisering och så kallad avknoppning av gemensam verksamhet har inneburit en ökad korruption i samhället.
Att oblygt försöka pådyvla medborgarna ännu mera av samma medicin är att inbilla sig att medborgarna lider av kollektiv minnesförlust.
Det är möjligt att alliansens locktoner återigen kan få fäste bland väljarna. Tillsammans med SD-ideologin, kapitalets gränslösa girighet och abdikerande politiker riskerar samhället att brytas sönder. Det är fel väg!!
Sverige har aldrig stått inför så svåra utmaningar som nu. Samhället måste hållas samman och vi måste återigen upptäcka att det är när vi samverkar som samhället går framåt.