Via TV har vi fått se bilder från vraket och hört utlåtanden, funderingar från diverse specialister, anhöriga, överlevande, M16-agent etcetera. Bilderna får mina tankar att återvända till den 29/9, då jag som företagsläkare på SAAB Aerospace, med Ericsson som en av våra kunder med fabrik i Hackefors, Linköping med >600 anställda, stod framför dem för att ingjuta hopp om att få återse deras huvudskyddsombud, som jag kände väl och som fanns med ombord. I TV-rutorna matades listor på namn på räddade hela förmiddagen, men det namn vi väntade på kom aldrig upp.
Fortsättningen känner de flesta av oss till: hur regeringarna i Estland, Finland och Sverige till slut enades om, att skeppet skulle vara en grav och att gravfrid råder. Trots detta har ett TV-team lyckats ta sig ner, filma och påvisa en fyra meter lång skada midskepps, som knappast kunnat uppstå, sedan bogvisiret slitits loss, utan påverkan av yttre våld. Diverse teorier har uppstått inte minst efter påståenden om att militär utrustning medföljt fartyget. Kvar finns även alla sörjande, som ej har en grav att gå till och behovet att få veta sanningen bakom alla teorier och förtäckta anklagelser om förbjudna transporter och så vidare.
För mig, som varit resenär på fartyget under dess glansdagar, finns det egentligen bara moraliskt sett en lösning: att bärga fartyget, identifiera de kroppar som går och få dem i vigd jord och redovisa, vad bildäcket härbärgerade. Dess eventuella militära informations-värde torde efter alla dessa år på Östersjöns botten vara noll.
Hon ligger på cirka 45 meters djup, alltså relativt grunt. Jämfört med bärgningen av Kursk och andra ubåtar torde det ej vara omöjligt att lyfta upp henne, och skrotvärdet torde gott och väl täcka bärgningens kostnad.
Men den största vinsten för nuvarande och dåvarande regeringar i dessa tre länder är av etisk-moraliskt slag: Man har lyssnat och följt de anhörigas önskan om en slutgiltig förklaring, möjlighet att offren kan vigas till en grav anhöriga kan besöka och skadeståndsreglerare har fakta att hantera.