Det må vara att det är en demokratisk rättighet att dra saker till domstol och överklaga, men när Varamons “Vänner” hotar med att sabotera för en överväldigande majoritet genom att överklaga varje steg i Lalandiaprocessen, är det att missbruka sina demokratiska rättigheter.
Demokrati betyder inte att en liten minoritet ska kunna få igenom sin vilja till vilket pris som helst. Vi har blivit vana med hot i alla politiska sammanhang och hota att missbruka den demokratiska processen är lika vidrigt som alla andra hot.
Man talar om att skydda Varamon mot ”hårdexploatering” och bevara den unika miljön och att ingen förklaring behövs för den som besökt Varamon. Vi som faktiskt varit där kan berätta att Varamon redan är ”hårdexploaterat” och privatiserad. Det finns inte en kvadratmeter i södra delen som inte är bebyggd, nertrampad eller planterad. Varamon är däremot felexploaterad och skulle kunna erbjuda så många fler så mycket mer. Ingen fisk leker i vattnet där alla badar och fiskmåsar och en och annan ekorre kommer säkert finnas kvar.
”Unik miljö”, javisst, men lika orörd natur som i centrum, fast med fler permanentboende, och därmed för sent för att skydda. Varamon är i bedrövligt skick och uselt onyttjat idag. Exakt vad är det som är värt att bevara? Minigolfbanorna? Husen? Betongmuren? Asfaltspromenaden?
Vad är det vi måste spara till kommande generationer?
Pär Larsson