Under coronapandemin har en sorglig sanning uppdagats: Sverige har inte klarat av att skydda de allra äldsta, särskilt inte personer på äldreboenden. Några faktorer har varit tydliga: stora äldreboenden har klarat pandemin sämre än små. Fast anställd personal som enbart jobbat med ett litet antal personer har också hjälpt till att minska smittspridningen bland de äldre. Att Motala kommun nu vill satsa på större äldreboenden och lägga ner de mindre är verkligen tondövt.
I en tidningsartikel i MVT den 24 juni talade socialnämndens ordförande Maths Andersson (L) om rationell hantering och optimal drift inom äldrevården och att äldreboenden ska ha omkring 50 platser. Han hänvisar till rekommendationer från SKR (Sveriges kommuner och regioner). Rationell hantering och optimal drift – är det en fabrik det handlar om? Och rationellt och optimalt för vem? För de gamla, för personalen eller för kommunen?
Om dagens äldreboenden – i vissa fall byggda för 22 platser – klarar att skydda våra äldre från pandemier, så måste de få vara kvar. Det kommer att komma fler pandemier och influensor och vi bör göra allt för att skydda våra äldre. Personal som trivs på sin arbetsplats har också stor betydelse för våra äldre.
Om lösningen på ett problem finns mitt framför näsan – varför då slå sönder den och bygga något nytt som vi vet inte har fungerat?