Läser att den miljöpartistiska mentorn Bertil Torekull kräver att Åsa Romson bör avgå som språkrör för Miljöpartiet efter den senaste fadäsen i partiledardebatten. Nu är jag inte förvånad över att någon kräver att hon ska lämna sina uppdrag. Det är inte det. Åsa Romson har en väldig förmåga att prata så att ingen förstår vad hon menar. Någon pedagog är hon inte.
Om Torekull får sin vilja igenom återstår att se.
Jag är mera förvånad över att inte Bertil Torekull reagerat tidigare av vad andra miljöpartistiska regeringsmedlemmar vräkt ur sig. Och som enligt min mening är betydligt farligare än det Romson så historielöst sa.
Vi har en muslimsk bostadsminister som bagatelliserar problemet med att muslimska ungdomar reser för att kriga i islams namn. Som har varit delaktig i att ha bjudit in antisemitiska föredragshållare, och i sin iver att försvara de muslimska organisationerna inte för ett ögonblick tvekat att dra på sanningen. Mehmet Kaplan har sin ideologiska bakgrund i den islamistiska rörelse som de senaste 20 åren målmedvetet jobbat för att skaffa sig politiskt inflytande.
Detta är ingen hemlighet eller smutskastning av en politisk motståndare. Det är sanningen och går att bevisa.
Sedan har vi den snabbfotade miljöpartisten och tillika kulturministern Alice Bah Kuhnke, som i en intervju i Dagen tycker att människor i större utsträckning ska förbereda sig för Jesu återkomst och ge mer bidrag till kyrkorna.
Åsa Romsons osmaklighet är inte värre än hennes miljöpartistiska regeringskollegers. Bertil Torekull silar mygg och sväljer kameler.