Nu måste Sveriges politiker bestämma sig. Ska vårt land vika ner sig helt när det gäller klimatfrågan, eller ska vi faktiskt ta den ledarroll som några av våra företrädare i högtidliga ögonblick hävdar att Sverige ska ha. Efter beslutet att sälja Vattenfalls kolkraft och att inte starta en av världens största vindparker i Hanöbukten ter sig de högtravande utfästelserna mycket tvivelaktiga.
Sveriges koldioxidutsläpp är minimala globalt sett. Den enda betydelse vi kan ha ur klimatsynpunkt är som föregångare. Desto viktigare är den rollen! Sverige skulle kunna göra en insats som inte kan överskattas, ifall vi införde en klimatpolitik som också kan användas i stora delar av världen, och som fungerar i ett välfärdsland som vårt.
Det finns en sådan politik. Världens ekonomer är eniga: Om man inför en kraftig koldioxidskatt på fossila bränslen, så minskar utsläppen kraftigt. Varför använder sig inte världens politiker av denna möjlighet? Problemet är allmänheten – människor som du och jag. Vi vill inte ha kraftiga prisstegringar på fossila bränslen. Men det finns en möjlighet att komma runt det problemet: vi skulle kunna kompenseras.
Det är nämligen fullt möjligt att införa en stigande koldioxidavgift och låta statens intäkt från denna avgift gå tillbaka till medborgarna. Ett genialt enkelt och konkret förslag drivs av Citizens’ Climate Lobby i USA:
”Inför en låg avgift på koldioxidutsläpp och ge medborgarna kompensation genom att dela ut allt igen, men i lika stora delar till varje vuxen medborgare. Höj sen avgiften i den takt som krävs för att stoppa alla utsläpp från fossila bränslen tillräckligt fort.”
Detta är en politik som Sverige skulle kunna tillämpa, till exempel på transportsektorn. Det vore ett kraftfullt tecken på ledarskap, ett tecken som verkligen behövs efter Vattenfallsfiaskot och Hanö-beslutet.
Lars Almström
Klimatsvaret