När jag läste Tobias Josefsson ledare "Hundratals små Lalandia" llördagen den 18 februari blev jag mycket glad, eftersom jag under alla mina år i Motala arbetat enbart på små och medelstora företag. Jag var till en början även facklig aktiv i Metall och råkade då tidigt vid ett fackligt sammanträde nämna just detta som du skrev om i din ledare.
Men på den tiden fanns ju Rune Leonmark, som ombudsman för Metall, sedan hade man sina förtroendemän på Motala Verkstad, Luxor och Electrolux som arbetade enbart fackligt på heltid, och när jag reste mig upp och talade om för herrarna att det jobbade nästan lika många eller till och med mer folk redan på den tiden på små företag där en facklig förtroendeman på ett småföretag skulle sköta både de fackliga intressen och dessutom vara ”partiombud” för Socialdemokraterna och utöver detta arbeta sina 8 timmar. Det tog inte lång tid innan jag såg mina begränsningar, när all kraft på dessa fackliga möten, som var inte enbart fackliga utan även partipolitiskt knytet till Socialdemokraterna vände sig enbart till våra tre största företag i staden.
Ur den stammen föddes senare våra politiker, med en lång facklig bana så kom man in nästan per automatik.
Detta var på 70-talet. Nu när vi har facit i hand så vet vi att alla de stora företagen har försvunnit, vad som blev kvar det var småföretagen. Och det skrämmande är att det är ingen politiker i denna kommun har upptäckt detta. Och dessutom är det några slags övermänniskor som både sköter politiken och har tid över att samtidigt sitta med i olika företags styrelser.
Resultat av detta vansinne visar sig gång på gång igen med exempel som ombyggnaden på Drottningplan, fyrfacks soptunnor, höghusbyggnader på kulturhistoriska platser som i hamnen, nerläggning av Turistbyrån, i stället blir det ”Servicepoints”. Allt investeringar utan eftertanke. Listan kan göras ännu längre.
Men att det behövs bostäder i staden som vanliga människor kan betala hyran för, det har man helt och hållet glömt bort, likaså en sund fördelning mellan våra duktiga småföretagare och kanske en och annan stor pärla som Lalandia.
Det intressantaste vore egentligen att veta hur mycket pengar som redan har investerats i Lalandia-affären utan någon som helst säkerhet. Det vore också intressant att veta hur Tillväxt Motala har lyckats med att får hit småföretag och även stärka våra befintliga?