Ersättningen vid korttidspermittering är förvisso en åtgärd som mildrar risken för avskedanden, men är samtidigt en öppen syltburk för alltsköns fiffel och båg.
Sverige fick utmärkt betyg för sitt handlande under den stora bankkrisen. Åtgärden väckte internationell beundran och kom att tjäna som exempel på statliga räddningspaket för krisande branscher. Varför använder sig inte den nuvarande regeringen åt samma hyllade medicin?
Må hända är regeringens vetopartier för starka och regeringen för svag. Det går bra att erinra sig receptet från den tid då svenska bankväsendet höll på att spekulera sönder sig självt på grund av vettlös utlåning och därmed skyhöga kreditförluster.
Vad gjorde statsmakten för att rädda det som gick att rädda utan att förskingra skattebetalarnas pengar?
Det finns en utmärkt åtgärd som heter riktade nyemissioner av aktier. Statsmakten köpte dessa aktier med villkor att de hamnade högst vid en ev konkurs och att aktierna medförde motsvarande inflytande i bankerna. De banker som efter krisen var starka nog kunde lösa in sina aktier. Skattebetalarna fick tillbaka sina pengar och bankerna återfick sin handlingsfrihet.
De banker som inte hade möjligheter att lösa in lånet övergick i statsmaktens ägo och det blev statens uppgift att strukturera om en sjuk bransch. Det var så Götabanken med flera upphörde och Nordbanken skapades. Nordbankens statliga aktier såldes och skattebetalarna fick tillbaka de mesta av sina pengar.
Det finns ingen anledning att handla på annat sätt i den nuvarande krisen. Statsmakten skall inte ge ut några pengar till enskilda företag utan motprestation och företagen måste ha klart för sig att den nya delägaren kommer att ställa villkor. Att det är orimligt att ge aktieutdelning när företaget är under skattebetalarnas räddningsplan är fullt logiskt.
Gunnar Johansson