Konstitutionsutskottet har misskötts å det mest förfärande. Istället för att vara riksdagens granskare av enskilda statsråd, har utskottet förvandlats till en rent partipolitisk institution. Styrkeförhållandena i riksdagen avgör om en minister skall prickas, vilket är rent oanständigt. Åtminstone om man granskar grunden för utskottets arbete.
Om man vill vara hänsynslöst uppriktig måste man konstatera att riksdagens kontrollerande utskott förvandlats till pajaskonster. Det är helt upprörande när ett statsråd vars departement förorsakat Sverige den största förlusten i modern tid, inte ens inställde sig till utskottsförhören. Och denna oerhörda nonchalans mot riksdagen fick passera utan juridisk åtgärd.
Sverige behöver en författningsdomstol! En domstol där författningsjurister granskar ministrarnas handlande under lagarna. Sverige är en demokrati där all makt är underställd författningen (rule of law). Och därför måste regeringars ministrar granskas utifrån denna författning.
En författningsdomstol instämmer den minister som skall granskas och denna stämning är lika obönhörlig som en stämning inför landets ordinarie rättsväsende. Vägrar personen inställa sig blir det polishämtning. I KU kan en minister både undvika att svara, svara med undanflykter och rena osanningar. I en författningsdomstol gäller edgång och brottet mot edgången är mened.
Utfrågningen av utrikesministern är ett typexempel på KU:s degradering.
Vad har ministern gjort? Jo hon har kommenterat en stats brott mot huvudtanken i FN:s deklaration mot de mänskliga rättigheterna rörande grym och omänsklig bestraffning. Hon har fäst Sveriges och världens uppmärksamhet på brott mot varje rättsstats och det internationella rättssystemets lagar. Detta har hon bevisligen gjort och skall ha beröm för.
De KU-ledamöter som däremot klandrar ministern borde ställas till svars för medlöperi och i svårare fall för medhjälp.