Året var 2014, månaden april. Förutvarande VD för Tillväxt Motala AB besökte Lalandias företagsledning för att presentera erbjudandet om etableringsmöjlighet i Varamon i Motala. En resa, en företagskontakt och ett erbjudande som måste ha föregåtts av stundens ingivelse, föga genomtänkt. Nio års historik talar sitt tydliga språk.
I tystnadens skugga erhölls politisk majoritet för projektet. Tystnadskulturen var total i den öppna och stolta kommunen. Informationen till civilsamhället fick vänta till december 2016, ett tidsspann på 32 månader. Att i total hemlighet arbeta fram en etableringsplan för ett utländskt företag, som kommer påverka såväl människor som natur och miljö, hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Den krystade motiveringen till varför projektet arbetades fram bakom lyckta dörrar ”risk för påverkan av företagets aktiekurs”, håller inte.
När kommunen, tillsammans med Tillväxt Motala AB, offentligt presenterade Lalandiaplanerna gjorde man som brukligt är i försäljarkretsar, man pratade bara om det som kunde verka lockande och fördelaktigt. Problemen sopades skickligt under mattan. Inte ett ord om byggnation på strandskyddad mark. Inte ett ord om att fem, ur turistsynpunkt, viktiga parkeringsplatser skulle försvinna genom byggnation av Lalandias fritidshus. Gäller parkeringarna vid Vildmarken, Lindgården, Badstrandsvägen norra, Badstrandsvägen södra och Folkets Park. Inte ett ord om en markant ökad biltrafik i området. Inte ett ord om natur- och miljöpåverkan. Inte ett ord om gigantiska parkeringshus. Inte ett ord om höga hotellkomplex. Allt var idel lovord. Motala skulle sättas på kartan!
Men det finns alltid en baksida. Det är denna ”baksida” som fått mig och flera andra att granska projektet. Många boende i området kommer påverkas i negativ riktning. Likaså natur och miljö. Sommarmånadernas besökare kommer mötas av att Varamobaden förvandlats till oigenkännlighet med brist på parkeringar och talldungarna bebyggda med tätt packade fritidshus. Skälen till att säga NEJ TACK till Lalandia i Varamon är många.
Jag har därför som privatperson iklätt mig ansvaret att helt ideellt, som ombud, företräda sakägarna i överklagan av detaljplan Tvättsvampen som tagits fram för Lalandias huvudanläggning. Jag har ingen juridisk utbildning men jag har under lång tid satt mig in i ärendet och de juridiska delarna för att så sakligt och korrekt som möjligt framföra de argument som vi anser talar för att detaljplanen ska underkännas. Jag har lovat att göra mitt bästa för att företräda sakägarna och även många andra som inte ställer sig positiva till ”hårdexploatering av Varamon”. Kommunen har aviserat att det krävs ”juridisk specialistkompetensen” för att hantera överklagandet. Kommunen har därför anlitat en advokatbyrå i Stockholm. Hur långt min ”juridiska kompetens” kommer räcka är upp till domstolen att avgöra.
För att Mark- och miljööverdomstolen ska överpröva en detaljplan som tidigare godkänts av en tingsrätt (Mark- och miljödomstol) krävs prövningstillstånd. Endast ca 10% av alla överklaganden av detaljplaner som kommer till Mark- och miljööverdomstolen erhåller prövningstillstånd. Min begäran om prövningstillstånd för Tvättsvampen beviljades. Motala kommun önskade få två detaljplaner överprövade som tidigare underkänts av Mark- och miljödomstolen men nekades prövningstillstånd, specialistkompetens till trots.
Det har varit ett omfattande och tidskrävande arbete, inget man bara ”snor ihop” på en kafferast. Förhoppningsvis får vi ett domslut innan sommaren. Det besked som vi då får ger svar på om kommunens detaljplan för Tvättsvampen är korrekt eller ej.
Harriet Svensson, Motala
Oberoende granskare och skribent