Jag är stolt att bo i en by med omtanke om varandra. I Godegård har vi en skola från 1959 som ser varje elevs behov och där alla är måna om varandra. Där finns läxhjälp varje vecka så att familjen kan göra olika fritidssysslor.
Odlingsprojektet sen flera år har givit bra skördar till försäljning till familjerna. Potatis och annat används till skolbarnens middagar som tillagats i trygghetsboendet där skol/dagisbarn får sin mat serverad. Detta samarbete skola/äldreomsorg är sedan 1980-talet för att barnen skulle träffa äldre personer.
Elever kom och hade högläsning med mera för de boende. Trivselträffar med underhållning och fika finns fortfarande kvar tack vare personer som verkar gratis för sin hembygd.
Godegård präglas av nyskapande. Något som innerstan använder sig av. Som vi i vården varje år ska kunna ge exempel på i samtalen med chefen. Här jobbar vi med skapande ideellt hela tiden som marknad, bygdegård, DGIF med mera. Utan skyhöga löner, arvoden, avgångsvederlag och konsulter. Har man inte klarat sin uppgift så ska man inte få betalt!
Varför betala 100 000 kronor till någon vid sex tillfällen för att säga åt utslitna undersköterskor att de ska stanna längre hos brukarna? Att man ska vara inplanerad på personalens dagschema för toabesök. Brukaren ska inte larma om behoven uppstår. Själv fick jag gå in och jobba för att ingen vikarie fanns när information skulle ges av en person i Motala till en hel arbetsgrupp i Godegård, sex mils reseersättning?
Bemanningen har under det senaste halvåret sällan någon vikarie att skicka ut vid all sjukskrivning och vabb. Detta gäller även inne i stan, så det är inte bara i Godegård. Hur är det med intresset, synsättet att vara ansvarig för att jobbet blir utfört? Varannan helg och flera kvällar i veckan skulle ju avlönas mera? Lönen är cirka 25 000 efter 40 års arbete och då blir du stup i kvarten inbeordrad på ledig dag/helg. Medan unga har löner på över 30 000 kronor för jobb kl 8–16 med att vända papper och hitta på tokigheter som Mobipen, Landia, tryggbo med mera. Önskar och vet att ni politiker kommer att behöva vård och hjälp när ni blir äldre.
Öppenhet utmärker också orten. Här i byn kallar vi till möten för att delegera ut oavlönade sysslor till de olika projekten och jobben som ska utföras. Bygderådets Martin Hjelmer är vårt språkrör, så jag hoppas Camilla Egberth med flera lyssnar på att allt hänger ihop i en by. Det är det minsta vi kan begära av Motala som får del av vår skatt. Varför är det inget intresse för att landsbygden ska få finnas? Ni vill ju åt våra bär och svampar. Det finns tio småbarn i norra som behöver en skola nära inom en framtid. Två hus med nyinflyttade har fått smått nu i vår här.
Om ni pratade med varandra i kommunen så skulle ekonomi och arbetsklimat vara bättre. Gärna studiebesök och korrekt information innan ni tar era beslut.