Demokratin är under hot men folkstyret måste bekräftas, legitimeras och förstärkas. Begreppet förtroendevald måste få en starkare betoning och den förtroendevalde måste känna både stödet och de uppmärksamma ögonen i sin gärning. Vi har har ett partisystem som gallrar fram kandidater till förtroendeposterna. Och de förtroendevalda tenderar att mera stå ansvariga inför sina partier än inför folket.
De så kallade politiska vildarna sätter ljuset på skillnaden mellan folkvald och partivald. Den enskilde hävdar, med all rätt, att vederbörande är folkvald och att mandatet är givet av väljarna i fritt och hemligt val. Medan partierna som ju de facto placerat kandidaten på valbar plats på sin partilista hävdar att mandatet tillhör partiet, och att den som lämnar partiet skall lämna ifrån sig mandatet.
Är det verkligen så att den som strävar efter ett folkmandat verkligen går ut till väljarna. Nej! Kandidaten arbetar inom sitt parti för att där vinna förtroende och hamna på valbar plats. Och när mandatet är vunnet, går mandatinnehavaren ut och representerar sitt parti. Ytterst sällan de människor som valt hen.
Det är ju naturligtvis oerhört förmätet att som privatperson gå ut och hävda att en annan väg är möjlig. Ändå har jag både rätten och skyldigheten. Den bärande tanken måste vara att ställa kandidaten inför sina väljare. Vederbörande kan givetvis välja att själv ställa sig till förfogande. Eller den andra vägen att folket efterfrågar vederbörandes tjänster. Viktigast är att spika fast att den som äger förtroendemandatet är verkligt folkvald.
Mynt har alltid en baksida! Förtroende kan vinnas men också förloras. Men en förtroendevald kan tvingas ta beslut som måste tas i samhällets och humanitetens namn. Det kan innebära förlust av folkets sympatier men att vara förtroendevald är ingenting för opportunister. Och den förtroendevalde har inget parti att ta skydd bakom utan får själv försöka återvinna förtroendet. Ty så måste ett folkstyre fungera.
Gunnar Johansson