För en tid sedan kunde man i MVT läsa en artikel om länsstyrelsens beslut att inte tillåta licensjakt på varg kommande vinter. Östergötlands Jägarförbund uttalar sig starkt kritiskt mot detta fick vi veta. Men jag letar förgäves efter en kommentar från naturvårdssidan, t.ex. Naturskyddsföreningen eller Svenska Rovdjursföreningen.
Lite märkligt kan tyckas. I ett känsligt ämne som detta vore det för de flesta en självklarhet att även låta andra parten komma till tals. Från ”den andra sidan” tror jag det skulle ha låtit ungefär så här:
Rovdjuren behöver överhuvudtaget inte jagas – med undantag av skyddsjakt på enstaka skadegörande individer. Varg, lodjur med flera är topprovdjur och ”förvaltar” sig själva. Om det finns gott om bytesdjur finns det många rovdjur och tvärtom.
Det är sant att rovdjuren kan åstadkomma viss skada på tamdjur, vilket kan vara kännbart för den enskilde djurägaren. Men om man ser till den totala bilden gör rovdjuren oerhört mycket mer nytta än skada. Genom att reducera de stora stammarna av till exempel dovhjort och vildsvin minskas skadorna på grödor och skog avsevärt. För att inte tala om trafikolyckor med åtföljande mänskligt lidande och död. Frågan är om vi skulle ha fått det nu aktuella utbrottet av svinpest om vargarna hade varit fler. Sannolikt inte. Naturen sköter sig själv, det har den gjort i årtusenden. Den behöver inte förvaltas med skjutvapen.
Den skandinaviska vargstammen har långt till det som kallas gynnsam bevarande status, det vill säga livskraft på längre sikt. Detta har våra politiker inte förstått. Antalet vargar i en livskraftig stam bör enligt forskningen ligga på 1 500–1 700. Och svenskarna vill ha varg. Enligt en mycket stor opinionsundersökning genomförd av Sveriges Lantbruksuniversitet och Umeå universitet är 69 procent positiva till varg och 12 procent negativa. Detta är svårt att tro när man följer media, för motståndarna till varg har stora resurser till sitt förfogande och har lätt att få komma ut i media med sina åsikter.
Om man uttalar sig kritiskt till jakt på till exempel varg blir man ofta beskylld för att vara jaktmotståndare. Men de flesta inom naturvården förstår säkert att jakt som bedrivs på ett etiskt korrekt sätt, kan vara en givande fritidssysselsättning, som dessutom ger mat på bordet. Däremot är vi kritiska till att jägarorganisationerna sätter likhetstecken mellan jakt och viltvård. Enligt vår mening har jakt och viltvård mycket lite med vartannat att göra. Tvärtom är jakt i rätt stor utsträckning motsatsen till viltvård.
Björn Ljunggren
Medlem i Svenska Rovdjursföreningen