Eftertankens kranka blekhet lyser över nyliberalismen. Vad var nyliberalismen? Svar: Det var det filosofiska uttrycket för den finanskapitalism som från slutet av 70-talet sakta men säkert skulle växa och växa i omfång, och till sist omsluta hela våra liv. Den gamla liberalismen attackerade rester av feodalsamhälle och överhetssamhälle; den nya hade välfärdsstaten som huvudfiende och finanskapitalismen som källa. Skandalerna i dag med Carema och riskkapitalister som väller in i välfärdssystemen, eller det stora sammanbrott som vi kallar finanskrisen, börjar någonstans där för 30 år sedan. Nyliberalismen har slagit sina klor i det gamla Folkpartiet. Vistelsen i högerburen har medfört att Liberalerna har förlorat sin själ. Utspelet att byta partibeteckning hjälper föga.
Jag tror att vi lever i slutet av den eran. Jag tror att det är viktigt att säga just det. Vi måste ropa ut det högt att nu är det de där idéerna om privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar – hela det nyliberala paketet som är de gamla idéerna. De har testats under en generation i västvärlden. De har inte löst några problem. Tvärtom har de förvärrat de sociala problemen och onödigt förklarat människor i en skala som vi inte sett sedan 30-talet. Dessa idéer har också förträngt avgörande frågor om miljö och klimat och dränkt dem i närmast religiösa idéer om evig tillväxt.