Alltid ”back to basic”. Det vill säga att analysen MÅSTE ta sin utgångspunkt från början av en orsakskedja.
Sjukvården är en omistlig del av ett samhälles basfunktioner. Sverige gör som brukligt bland välfärdsstaterna, använder den solidariska vägen. Det vill säga att finansiera sjukvården genom invånarnas inbetalda skatter och avgifter. I syfte att sjukvård skall ges solidariskt efter behov.
Vi ger våra förtroendevalda i Regionfullmäktige uppdraget att prioritera och verkställa vår finansiering så att alla invånare skall få den sjukvård de har behov av. Således är det våra förtroendevaldas uppgift att dels organisera sjukvården efter behov, dels se till att invånarna finansierar behovet.
Vi har rätt att utse våra förtroendevalda i fria och hemliga val, det är grundstenen i vår demokrati. Men hur många av oss inser att var gång vi lägger vår röst i valurnan, tar vi ett ansvar. Vi tar vårt personliga ansvar för att de eller den vi väljer kommer att fullfölja de vallöften och program som den enskilde kandidaten eller partiet har utfäst sig. Om inte får vi stå vårt kast. Har de styrande partierna förbundit sig att driva verksamheten utan att höja uttaxeringen får vi välja deras väg. Antingen dra ner på verksamheten eller höja skatten.
I det krisläge Östergötlands regionfullmäktige styrt ner regionens sjukvård har vi alla hamnat i ett krisläge. Sjukvård skall bedrivas även om det innebär att vi måste betala ur vår personliga kassa.
Men vi måste klara ut hur bankrutten kunnat ske. Och det kan bara en genomgång av Riksrevisorn. I förlängningen krävs en Författningsdomstol. Demokrati är ibland inte särskilt lyckad då förutsättningarna är klart undermåliga. Därför måste folkstyret omgärdas av sakkunniga kontrollfunktioner Det är trist men tyvärr helt nödvändigt. Demokrati är egentligen det ideala sättet att styra ett samhälle. Men också det styre som ställer högsta kraven på invånarna. Tänk på det vid nästa val eller beslutstillfälle!
Gunnar Johansson