Joakim Broman skriver i MVT den 4/1, och pläderar för kärnkraft, vilket ligger i linje med borgerliga önskemål. Orsaken till ledarsticket är EU-kommissionens kompromiss att klassa kärnkraft o fossilgas som hållbara energislag, för att få dom ovan nämnda att passa in i taxonomin. Det verkar vara EU:s vanliga taktik, håll alla dörrar öppna, så alla får lite av varje, i det här fallet Frankrike får kärnkraften o Tyskland får naturgasen.
Herr Broman har dock en poäng, eller poäng kanske är fel ord, men han påtalar helt riktigt att gasen är lika miljömässigt fel som kol. I EU-länderna finns i stora drag två läger, hälften för förslaget, hälften emot. Sverige har en partiledare som drömmer om små reaktorer i varje stadsdel, men oavsett hur små de är, så är det en sak som Herr Broman sorgfälligt glömmer att nämna, uranavfallet. Inget kärnkraftsland har ännu lyckats lösa detsamma.
Vi har i vårt närområde en nybyggd reaktor vilken efter 16 års försening, har startats, till en kostnad som är hemlig eller som Finland inte vill tala om, där varje kilowattimme kostar 1 krona o 20 öre att framställa, medan vindkraftsel kostar 30 öre. När Herr Wallenberg frågades ut i SVT, framförde han önskemål om mer kärnkraft o han har Sveriges största företags- o industrigrupp i ryggen, men satsa kapital i ny kärnkraft var inte aktuellt. Sanningen Herr Broman ör väl att dina förslag o önskemål är de som är de riskfyllda.