Jag arbetar på Universitetssjukhuset i Linköping. Jag trivs mycket bra på min arbetsplats med härliga kollegor, chef och patienter. Känner att vi gör ett bra arbete tillsammans, men har ju förstås också följt bristen på sjuksköterskor och vårdplatser.
För att förbättra oss ska vi genom nya projekt effektiviseras administrativt för att planera/handlägga fler patienter inom rimlig tid. Vi har en patientjournal, Cosmic, där vi registrerar mängder med data. Men trots mängden data så räcker det inte, utan vi behöver en rad olika datasystem som komplement för att ta fram den information vi behöver. Det genomförs projekt på projekt som avslutas då man inser att det gav mer arbete för personalen än vinst i slutänden.
Hur ser det ut i övriga Sverige om det tar så här mycket tid, personalresurser och pengar på Universitetssjukhuset i Linköping? Vad är kostnaden för IT-resurser och administrativa projekt på respektive klinik? Görs det någon riskanalys angående projektarbeten inom effektivisering av vården? Hur mycket tid/personal får det kosta när ett projekt inte leder till förbättring eller läggs ner ännu en gång?
Just nu är det kris, en kris som har pågått i flera år och i år har den eskalerat, det vet och ser vi alla. Jag förstår att vi behöver utvecklas, hela tiden blir lite bättre och digitaliseringen har också hjälpt till med detta. Men hur mycket tid och pengar får vi kasta i papperskorgen? Vi ska och måste hela tiden prioritera i vår vardagliga verksamhet, vilket vi också gör. Är det inte dags att prioritera rätt saker "uppifrån" nu?
Vi är på vårt arbete för att vårda patienter, vilket i dagsläget försvåras till stor del av bristen på vårdpersonal. Kan vi inte då, i denna kris, få ta hand om våra patienter och för en stund pausa några av dessa administrativa projekt? Behövs det verkligen just nu ett nytt kompletterande administrativt datasystem eller projekt för att vi ska effektiviseras? Behöver vi inte fler händer och närvaro hos våra patienter för att skapa fler vårdplatser? Varför pratas det så lite om detta?
"Vårdadministratör i Östergötland"
Svar från Region Östergötland:
Vi i Region Östergötlands ledning känner igen och förstår de känslor som insändaren beskriver. Vi delar uppfattningen att vi måste prioritera rätt saker i vårt utvecklingsarbete. Vård och omsorg i Östergötland liksom i resten av Sverige står inför stora utmaningar de närmaste åren, då den demografiska utvecklingen ger oss allt fler äldre med stora vårdbehov samtidigt som antalet i arbetsför ålder inte ökar i samma takt. Rent krasst innebär det att samma antal personer eller färre måste vårda fler. Denna ekvation är omöjlig att lösa om vi fortsätter arbeta som vi gjort tidigare, det leder till ökad stress och känsla av att inte räcka till.
Digitaliseringen kan rätt använd skapa förutsättningar för att ge vård till fler och samtidigt förbättra arbetsmiljön. Detta förutsätter dock förändrade arbetssätt. Om vi fortsätter arbeta som tidigare kommer de tekniska lösningarna bara att bli ytterligare en belastning. Administration som inte är till nytta för patienterna, medarbetarna eller organisationen i stort ska tas bort, därför pågår nu en översyn hur administrationen kan minska för att ge mer värdeskapande tid. Sjukvården är en av de mest kunskapsintensiva branscherna som finns, där dessutom spetskompetensen ska vara i mötet med patienterna. Den förändring vi måste göra för att klara framtidens hälso- och sjukvård måste därför vara väl förankrad och till stor del drivas av den högsta kompetensen.
Vi har full förståelse för att detta kan kännas provocerande, men förändrar vi inte vårt sätt att arbeta gräver vi bara gropen djupare. Ur kris föds utveckling, det är en stark drivkraft för att ta de steg som är nödvändiga med tanke på de utmaningar som nämns ovan. Tillsammans och med en vilja till förändring kan vi skapa en god vård för invånarna och en god arbetsmiljö för medarbetarna.
Rolf Östlund, utvecklingsdirektör i Region Östergötland