Svar till Hans Lindman.
Genom subjektiva bedömningar utanordnade löneskillnader. Så kan man också uttrycka sig.
Ok. En förstelärare skall vara en legitimerad lärare som genom dokumentation har minst fyra års ”väl vitsordat” arbete med undervisning. Så långt finner jag objektiva kvalifikationer.
”Väl vitsordat”. När en lärare eller annan löntagare byter arbetsgivare är ett annat omdöme snarare en uppmaning till vederbörande att byta yrke.
Särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat. Vilka studieresultaten blir i en klass skiftar väldeliga. Det kan vara en heterogen sammansättning av elever med högst olika studieförutsättningar som drabbar en i sig duktig och engagerad pedagog. Läraren kan alltså inte dokumentera klassens studieresultat utan blir säkerligen en av de många som sliter under svåra förhållanden. Har sedan vederbörande mindre utvecklad förmåga att inför skolledningen påvisa sina förtjänster utan kanske framför åsikter som kan tolkas som kritik av skolledningen blir vederbörande med intill visshet gränsande sannolikhet inte ”förstelärare”.
Vad jag menar med min beska kommentar är att en aldrig så objektiv skolledare som ställts inför valet att utse ”förstelärare” på sin skola kommer, att i avsaknad av objektiva kriterier (vem vitsordar särskilt god förmåga och starkt intresse att utveckla undervisningen) att få lita på sina subjektiva värderingar. God pedagogisk förmåga, engagemang för att utveckla elevernas kunskaper och en ständig nyfikenhet på nya pedagogiska rön är ju kännetecken på en lärare.
När jag således påvisar riskerna med urvalskriterier som i avsaknad av objektiva påvisbara fakta måste stödja sig på subjektiva värderingar är detta så långt från faktaresistens man kan komma.