Jag är så arg och upprörd att jag kokar över, är så frustrerad över beslut och orimliga förslag som kommer att förverkligas med den politik som förs. De svaga och sjuka i samhället drabbas hårt, många kanske så pass att de avstår vård och mediciner. Framför allt äldre kvinnor får det ännu svårare, men även barnfamiljer och ensamstående. Ska vi verkligen ha det så i Sverige när vi tar klivet in i 2025?
Socialdepartementet lämnade den 9 december i år förslag om att uppdatera högkostnadsskyddet för läkemedel från 2 900 kronor till 3 800 kronor, utifrån 2025 års prisbasbelopp. 900 kronor i höjning av ett skyddsnät som är till för alla som behöver, som vi betalar in skatt till.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Om jag fått författa ett remissvar skulle det bara stå: NEJ och åter NEJ!
Dessutom höjer Region Östergötland patientavgifterna den första januari. Besök i öppenvården, exempelvis på vårdcentraler, höjs med 50 kronor till 300 kronor per besök, förskrivningsavgiften för hörapparater höjs med 100 kronor per öra, till 600 kronor per öra.Högkostnadsskyddet för vård höjs med 50 kronor till 1 450 kronor. Hoppas att varken du eller jag behöver ambulanstransport! Nästa år kostar det sammanlagt 650 kronor att åka med ambulans till akuten efter en höjning med 50 kronor för transporten medan akuttaxan på 400 är den samma.
Även många 50-lappar blir till stora pengar.
De styrande i regeringen har tillskansat sig stora skattelättnader medan vi, det vanliga folket, fått en skärv. En skärv som för länge sedan ätits upp av högre omkostnader.
Allmännyttans hyror i Motala höjs med 4,45 procent vid årsskiftet vilket motsvarar 309 kronor mer i månaden för en lägenhet om 70 kvadrat med varmhyra, elen blir dyrare, maten är en stor post, sjukvården kostar. Försäkringspremierna höjs, tv-licensen höjs (med 60 kronor per år och person). Med flera höjningar.
Det är många som inte klarar av mer utgifter. Pensionerna, barnbidragen och lönerna måste också höjas, inte bara taxor och avgifter. Folk generellt har mindre pengar i sina plånböcker. De som tjänar mest däremot har i år fått en rejäl skattelättnad, pengar som istället borde gå till vår gemensamma välfärd, till skola, omsorg och vård.
Vem kan ge svar på om politikerna verkligen gör rätt prioriteringar?
Jag är emot all form av diskriminering, det vill jag ha sagt, men de svagaste i samhället är alltid dem som får bära de tyngsta bördorna.
Ett annat sorgebarn är att Regionen har begränsat färdtjänstresorna för alla som inte kan åka kollektivt. Tio enkelresor i månaden får vi, det vill säga fem resor tur och retur, ja - för vi måste ju komma hem också! Vilken annan grupp i samhället har sådana restriktioner?
Oro och ilska pyr inom mig. Vart är vi egentligen på väg?