För några veckor sedan kontaktade min närstående den instans han är kopplad till och ville bli uppringd av sin personliga kontakt person, vilket tog cirka 14 dagar innan det skedde. Min närstående berättade om sitt mående och var rädd för att hamna i en djup depression och ville "mota olle i grind". Efter ett tag fick min närstående en tid till sin läkare i slutet på oktober. Den här veckan är det uteslutet att ta sig till sitt jobb. Har varit i kontakt med instansen båda två sedan i tisdags och blivit lovade att någon ska höra av sig snarast. I dag är det torsdag. Vi har påtalat att det är viktigt. Han har ju även ett ansvar gentemot sin arbetsplats att kunna vara där utan att må så dåligt att han inte kan utföra sina arbetsuppgifter korrekt, (vilket tyvärr har inträffat då hjärnan inte är med).
Det kostar även ekonomiskt men framför allt för sig själv när det blöder invärtes. Det som ingen annan kan se och många inte har förståelse för och tycker att det är något de inte vill bli inblandade i. Om jag till exempel kontaktar min vårdcentral på grund av smärta och talar om att jag har ont någonstans och inte står ut med smärtan, brukar man få till svar: "Okej, vi kontaktar din läkare så fort vi kan och återkommer snarast." Eller om jag behöver ett sjukintyg tar det cirka två dagar tills jag har fått pappret. Så snabbt går det aldrig när det handlar om psykisk ohälsa. Varför är det sådan skillnad? När man har ont i själen och som oftast inte syns, har de sämre resurser än andra instanser?
Dagligen får man höra att den psykiska ohälsan ökar och även självmorden. Om det nu är så att ni minskat resurserna till dessa människors instans kanske ni skulle göra något åt det snarast. Eller om det nu skulle handla om att det inte är rätt personer på rätt plats. Gör då en åtgärd åt det. Vill påminna er som tycker att det här är en skamlig åkomma att det är mycket vanligare än ni tror och kan drabba alla. Till alla ni som lider av psykisk ohälsa, ni är inte ensamma.