Vad är normalt? Det finns ingen art på jorden vars enskilda individer är så olika. Både synligt och osynligt. Det går att särskilja oss som individer med etniska kännetecken. Ungefär hälften av oss skiljer sig beroende av kön, vilket är gynnsamt med tanke på artens överlevnad. Att sedan det är olika identitetsformer inom könstillhörigheten är med tanke på alla andra olikheter vi bär med oss ingenting som påverkar det enda vi har gemensamt med alla individer av arten homo sapiens: Vårt människovärde.
Att denna enorma olikhet mellan individerna är en direkt bidragande orsak till homo sapiens exempellösa dominans går knappast att bortse från. Ibland byggs samhällen upp, ibland förstörs allt som människorna skapat. Så har den mänskliga historien sett ut, och så ser den ut. Hoppet att det är möjligt att återuppbygga har vi också gemensamt även om möjligheterna ser olika ut
Innerst inne vet vi att det viktigaste har vi gemensamt, ändå excellerar vi i att finna och överbetona olikheterna. Vi kategoriserar det som inte går att kategorisera, för varje gång vi försöker finner vi att olikheterna i vår grupp är större än bland oss och de andra.
Det finns alltid både grupper och individer som tror sig stå över andra och anser sig mest lämpade att bestämma i både sin omgivning och globalt. I de allra flesta fall har detta slutat illa. Ibland mycket illa.
Ibland har människor stötts ut från grupp och samhälle på grund av olikheter och ibland har diskrimineringen gett upphov till krav på hämnd. Båda yttringarna är påhittade och saknar grund. Eftersom vi alla är olika är diskriminering orättfärdig. Med risk för att bli tjatig. Varje gång vi diskriminerar någon för sexuell läggning kommer vi samtidigt att diskriminera oss själva. Eftersom vi alltid har mera gemensamt än det som skiljer.
Bland den mest iögonfallande kommentaren om någon person är väl den “att även solen har fläckar” Men då glöms det faktum bort att om inte solen haft sina fläckar vore vi inte här!