Svar till Mats Flodin.
Flodin skriver i en insändare lördagen den 23/1 att Olof Palme var kontroversiell och älskad av ingen. Jag vet inte i vilka kretsar Flodin umgås, men i mina kretsar och bland de som bryr sig om läget i världen är det snarast motsatsen som gäller. Flodin skriver vidare att den politik som bland annat Olof Palme företedde skall snart vara glömd.
Låt oss titta lite grand på de reformer som genomfördes under regeringen Palmes tid.
Om vi börjar med trafiken så var det under Palmes tid som kommunikationsminister som högertrafiken infördes. Tittar vi sedan på skolan så kom en grundskolereform, en gymnasiereform och en universitetsreform som demokratiserade och förbättrade svenskt utbildningsväsende. Detta skedde under Palmes tid. Arbetslivet förändrades också radikalt under den här tiden, bland annat försvann § 32 och ersattes av MBL – otillräckligt kan tyckas – men väsentligt bättre för oss löntagare än det som var innan.
Inom familjepolitikens område innebär Palmes tid att förskolan kraftigt byggdes ut. Det innebar att kvinnorna kunde komma ut i arbetslivet på bred front. Också en demokratisering av samhället! Samhället byggde bort ett av tidens stora gissel nämligen bostadsbristen. Jag behöver väl inte nämna vem som var vid makten när det skedde?
Utrikespolitiskt så ställde sig Palmes regering på de utsattas sida. Bland annat kritiserade han Sovjetunionen för inmarschen i Tjeckoslovakien och USA:s krigföring i Vietnam. Kontroversiellt för dåtidens borgerliga politiker som i vanlig ordning okritiskt hyllade USA. Trots bombregn över Nordvietnam, agent orange, Song My med mera. Palmes regering tog också ställning emot apartheid i Sydafrika, militärkuppen mot Chiles demokratiskt valda regering.
Uppräkningen kan göras längre men jag stannar där. Palmeregeringens politiska reformer och agenda talar för sig själva.