I Kommunalarbetarförbundets skandal avgår (sparkas?) förbundets kassör. Efter någon vecka tvingas förbundets ordförande tillkännage att hon inte ställer upp till omval vid kongressen i maj. I princip är hennes mandattid utgången och rent formellt skulle hon ändå avgått på kongressen. Det är fastslaget att förbundets kassör genom delegation varit förmögen att fatta beslut som uppenbarligen skadat sin arbetsgivare (förbundet) rent ekonomiskt.
Ordföranden och egentligen styrelsen i dess helhets agerande har lett till att 10 000 medlemmar sagt upp sitt medlemskap på grund av misstroende. Det är extremt drastiskt och vittnar om ett missnöje bakom den senast avslöjade skandalen. När en sådan sak händer måste högsta företrädaren gå. Egentligen borde hela styrelsen avgå omedelbart, ty alla styrelsemedlemmar är kollektivt ansvariga.
Det händer dagligen att en löntagare avskedas på grund av bristande lojalitet mot sin arbetsgivare. Skälet kan gälla allt från ekonomiska oegentligheter till skadat anseende. Löntagaren kan ha betett sig på ett sätt som skadat företaget. Typfallet är att löntagaren avslöjat oegentligheter i massmedia vilket leder både till avsked och om skadan varit uppenbar, till skadeståndskrav. Ett sådant skadestånd kan bli ödeläggande för löntagaren.
Jag anser att både förbundskassören och styrelsen i sin helhet har skadat sin uppdragsgivare! Följden blev för kassören att han omedelbart fick lämna sin tjänst. Ändå kommer förbundet att betala ett avgångsvederlag värt cirka två miljoner kronor. Ordföranden (som ju ändå skulle avgå) kommer enligt uppgifter att kunna kvittera ut ett lika generöst avgångsvederlag. Det talas om att stärka medlemmarnas förtroende till sin fackförening. Jag har extremt svårt att förstå hur en skadeståndsprocess kan förvandlas till sin motsats utan att medlemmarnas förtroende ödeläggs.