Varför skall ett ockuperat folk välja sina representanter?
Som framgått av min förra insändare (MVT 29/8) har inte dessa folkrepresentanter någon myndighet visavi det folk som står under ockupation. De har ingen lagstiftande, rättsskipande eller dömande befogenhet. Hela rättsapparaten regleras i Fjärde Genèvekonventionen, som sätter gränser för ockupationsmaktens rättsskipning.
Befolkningens representanter har ingen rätt att beskatta befolkningen för driften av den livsnödvändiga infrastrukturen. Det ankommer på ockupanten att ansvara för att livsnödvändig infrastruktur fungerar. Det står klart att läsa i konventionstexten. Ockupationsmakten skall se till att befolkningen på det ockuperade området har möjlighet att livnära sig. Om detta inte är möjligt skall ockupanten livnära dem. Ockupationsmaktens skyldighet omfattar basala nyttigheter som sjukvård, utbildning, omsorg och att civilbefolkningens rätt och möjlighet till sociala kontakter och utövandet av religion garanteras. Konventionen lägger samma ansvar på ockupationsmakten som på den suveräna staten
Vad skall då befolkningens representanter göra? Solklart skall de tillvarata sitt folks intressen gentemot ockupationsmakten. De har att bevaka att ockupanten uppfyller konventionens krav.
Varje folk under ockupation har rätten till en befrielserörelse. Den kan vara framgångsrik eller lamslagen, som befrielserörelse har de rätten att ansluta sig till de internationella forum som bevakar såväl rörelsens som motståndarens följsamhet mot internationell rätt. Sålunda har palestinska folkets befrielserörelse anslutit sig till Romstadgan och erkänt den Internationella brottmålsdomstolen i Haag vilket betyder att befrielserörelsen kan ställa ockupationsmakten till ansvar för krigsbrott.
Vidare är det möjligt för representanterna att hänskjuta rättstvister mellan befolkningen och ockupanten till Internationella juristkommissionen, vilket de redan gjort angående muren som uppförts olagligen på ockuperad mark. Representanterna är sålunda inte maktlösa.