Självklart känner sig inte högern (Alliansen) tillfreds med valresultatet. Men all kritik de framför är inte fel. De har sina poäng de också. Men de har aldrig kommit så långt i sin samhällssyn att de blivit mitt val. Alliansen förlorade på sin egen girighet.
Jag tänker inte gå in i sakpolitiska frågor här och nu. I stället vill jag ”tjura” över regeringssammansättningen och begära nyval.
Inför valet i september stod jag länge och stampade och tänkte för första gången i mitt liv inte gå och rösta. Vänsterblocket som jag alltid lagt min röst på visade sig inte längre stå för demokratiska principer. Politiker och massmedia pekade ut mig och många andra som ville diskutera asyl och invandringspolitiken, som rasister. Det fanns inte en debatt utan att man drog alla människor över en kam. Alla var rasister som inte stod upp för politikernas syn på saken. Makthavarna sa sig avsky ja-sägare, men krävde blind lydnad. Vi som vill leva i en modern demokrati, där all politisk makt ska utgå från folket, hade inte en chans. Ordet rasism fick en ny innebörd.
Men så i slutskedet av alla partiledardebatter, så sa Stefan Löfven det för mig så förlösande: ”Alla är inte rasister – jag förstår de människor som är oroliga”. Han var den enda partiledaren som sa sig förstå människors rädsla inför en allt för stor invandring på kort tid. Förmodligen hade han varit ute på någon arbetsplats och fått sig en tankeställare. I förhoppningen att debattklimatet så småningom skulle bli bättre gick jag till slut och röstade.
Med förbehåll för en kort sejour då jag var med och bildade miljöpartiet i Motala, har jag alltid röstat socialdemokratiskt, även om jag haft avvikande åsikt i många frågor. Någon ren socialist är jag inte och tycker Internationalen är både pinsam och förlegad. Men socialdemokratin har ändå för mig stått för de flesta av de grundläggande värderingar jag har om människosyn och samhälle.
Tyvärr så utvecklades aldrig miljöpartiet till det parti jag hade hoppats på. De har aldrig lyckats se människors handlingar som aspekter av större helheter. Inte ens inom miljöområdet. Och idag är de större flummare än någonsin. De har fått alldeles för stor makt för sitt röstetal.
I de senaste väljarundersökningarna efter valet går socialdemokraterna rejält back. De ligger nu i paritet med moderaternas ras i valet. Det är inte bara jag som misstror den här regeringskonstellationen. Vad har vi för ministrar? Var finns respekten för vår regering?
Därför, Leif Cederqvist, vill jag ha ett nyval.