Trots beslut i kommunfullmäktige och trots att avtal skrivits om detta har inte någon detaljplan gjorts. Varför? Denna passivitet ledde till att byggherren stämde kommunen med skadeståndsanspråk. Efter sju års pennfäkteri mellan byggherren och Kommunen och efter tre års pennfäkteri mellan parternas advokater och tingsrätten, har nu förlikning skett.  

Byggherren fick gehör i tingsrätten för att kommunen brutit ingånget avtal.

Vad har då kommunens schabblande kostat oss skattebetalare? Utöver saftiga advokatkostnader i miljonklassen och skadeståndsersättning på närmare fem miljoner kronor – kommer vi skattebetalare troligtvis att drabbas av rivnings kostnader av silon i storleksklassen sex miljoner kronor (byggherren ville bygga bostäder i silon – ej riva den).

För att inte tala om all den interntid och energi som politiker, kommunledningen och kommunens tjänstemän lagt ner på detta projekt under sju års tid – säkert flera miljoner i interntidskostnader. Dessutom hade det kunnat bo 125 skattebetalare i det tänkta området som årligen hade genererat cirka tio miljoner kronor i inkomstskatter till kommunen sedan 2015, det vill säga sju år x tio miljoner kronor = 70 miljoner kronor.

Allt detta debakel har lågt räknat kostat oss skattebetalare cirka 100 miljoner kronor.    

I det privata näringslivet hade ingen styrelse eller företagsledning fått sitta kvar om något liknande hade inträffat där. I det politiska, kommunala livet kan man rösta på politiker som kan styra och leda kommunen på ett bättre sätt. Det är ju snart val.

I förlikningen mellan parterna ingick att kommunen köpte tillbaka hamnområdet. Vad tänker kommunen göra med hamnområdet? Vi hoppas att kommunen satsar på en ny central stadsdel med bostadsbebyggelse med hyresrätter, bostadsrätter och servicehus. En stadsdel nära centrum som skulle öka pulsen och stärka handeln. Bättre att bygga på ett naturligt område inne i staden än att bygga på Sveriges dyraste jordbruksmark, något som just nu pågår.