Nu får det vara nog – vi kan inte slimma oss mer

Under mina 30 år inom Motala Kommuns äldreomsorg har jag varit med om en resa där man byggt upp en oerhört fin vård och omsorg för våra kommuninvånare.

"Optimistisk som jag är hoppas jag att detta omställningsarbete äntligen ska visa sanningen och att enheterna får den budget som krävs" skriver insändarskribenten.

"Optimistisk som jag är hoppas jag att detta omställningsarbete äntligen ska visa sanningen och att enheterna får den budget som krävs" skriver insändarskribenten.

Foto: Johanna Norin/TT

Insändare2021-09-27 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Då jag började min bana på ett traditionellt ålderdomshem här i Motala fick de som bodde där rätta in sig efter verksamheten, det handlade inte om vad individen hade för vanor och behov. I samband med Ädelreformen byggdes nya fina äldreboende och jag fick vara med och starta upp denna verksamhet och kände att vi var på väg åt rätt håll.

Bättre arbetsmiljö och ett mer individanpassat arbetssätt utifrån värdegrunden men det har varit en lång resa att förändra detta då det gamla satt djupt rotat.

Som stolt specialistundersköterska inom demensvården har jag även varit med och sett hur Motala Kommun utvecklat denna högklassiga omsorg. Dock med undantag av nedläggningen av den fantastiska hemstödsgrupp som prisades 2010. Det är fortfarande en stor sorg gentemot våra kommuninvånare med demenssjukdom.

För sex år sedan fick jag äran att vara med och starta upp ytterligare ett vårdboende för demens. Under dessa år har vi byggt upp en mycket god kvalité genom ett teamwork där vi alla jobbar för individens bästa med de verktyg som vi har. Självklart kräver detta engagemang och tid. Men i slutändan vinner vi tid genom att våra hyresgäster mår bättre och som därmed minskar oron.

Jag håller inte med om att vi har en låg kvalité inom äldreomsorgen som Pernilla Thunander framhöll under kommunfullmäktige senast. Inte heller att vi är överbemannade, tvärtom emellanåt känner man sig otillräcklig. Det känns som ett slag i magen! Jag är en positiv, flexibel och engagerad medarbetare med stor frisknärvaro men känner att det finns en gräns. Vi kan inte slimma oss mer nu.

Vi har kämpat på under denna tuffa pandemi och kämpar fortfarande. Tyvärr blir det svårare och svårare att locka personal till vården och man andas ut efter semestern, vi klarade det även i år. Vi blir bland annat lovade borttagning av delade turer gång på gång och man skjuter till pengar från regeringsnivå men vi ser aldrig någon förändring.

Optimistisk som jag är hoppas jag att detta omställningsarbete äntligen ska visa sanningen och att enheterna får den budget som krävs. Samt att vi får fortsätta ge den vård som krävs och att vi får vara öppna, stolta och nyskapande medarbetare. Framför allt locka nya kollegor för där är vi rörande överens.