Det är rent ut sagt bedrövligt att dessa svaga chefer som är anställda i Motala kommuns äldreomsorg fortfarande får arbeta kvar. Dessa svaga chefer som hela tiden brister i sin yrkesroll och har anmälningar på sig och som till och med har fått gå på kurs i socialt bemötande gång på gång, för att de brister i sin yrkesroll. Dessutom ägnar sig vissa åt personliga påhopp på sina anställda.
De som chefer har det yttersta ansvaret för att de anställda ska må bra. Nu har det väl ändå gått för långt när dessa svaga enhetschefer kallar in sina anställda som försöker förbättra arbetsvillkoren och ger dessa ett antal käftsmällar. Och talar om att de sprider negativt mående för de övriga anställda med sina uttalanden i sociala medier och med skrivelser med mera.
Dessa chefer talar även om för sina anställda att de inte ska kontakta facket. Det är tydligen inte rätt väg? Vi är många kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen och någonstans trodde jag att vi hade kommit längre 2015 när det gäller kvinnoförtryck! Men så är tydligen inte fallet. Nu är det inte bara svaga chefer som hoppar på de som kämpar för bättre arbetsvillkor. Det är även vissa svaga arbetskamrater. Synd att kalla dom kamrater, kanske bättre att kalla dom arbetsbekanta som springer till chefen och visar vad deras arbetsbekanta skriver i slutna sociala medier om sina arbetsvillkor. Dessa är skapade för att vara en ventil. Där man kan stötta varandra. Hjälpas åt att komma med tips och idéer. Tänk att så många vill lägga skulden på oss. Vi undersköterskor som kämpar för bättre arbetsvillkor.
Det är inte vi som sprider ett dåligt mående eller att folk inte söker till vården eller flyr därifrån. Vi kämpar för att sjukskrivningarna ska minska samt att våra ungdomar och övriga vill utbilda sig till undersköterskor.
Ni svaga chefer kan ta er en funderare på vad ni sprider omkring er. Vi offentliga anställda har lagrelaterad yttrandefrihet. Så det så!