För det första vill jag uttrycka ett hjärtligt tack till Gunnar Flodin och Gunnar Johansson för fina och välskrivna insändare. De berör båda de tokiga byggplanerna i hamnen, och hur politiker hellre tar till konsulter än att vända sig till de kommunala tjänstemän, som borde ha en viss utbildning på det jobb de är anställda till.
Bästa Camilla Egberth, i en demokrati så får man ett mandat av sina väljare att styra kommunen enligt väljarnas bästa. Och absolut inte att bestämma i en liten krets av likasinnade i kommunhuset vad som ska hända i vår kommun och stad, som i fallet med det enligt min mening helt tokiga bygget på parkeringen i stans största turistmagnet, vår underbara hamn.
Det stöter sig lite med min uppfattning av en sund demokrati. En sund demokrati innebär att man är transparent och ger folket möjlighet att säga sin mening i så stora förändringar av stadsbilden som du bestämmer och ger mandat till ett Linköpingsföretag att planera ett bygge av bostäder i hamnen. Jag skulle vilja kalla det att skapa sig ett monument.
Jag tycker man har tillräckligt med dåliga monument i vår fina stad i form av betongöknen i Gamla stan där Dubergska gården var det enda som skulle räddas. Namnet Gamla stan är då något förvirrande för utomstående.
Och som ordföranden för Botrygg, Michael Cocozza, utryckte sig i ett svar på Gunnar Flodins insändare, att bygget i hamnen skulle vara bostäder till gamla som säljer sina hus?
Jag tror knappast att de med sina ekonomiska möjligheter har råd att bo någon längre tid i dessa attraktiva lägenheter med de kvadratmeterpriser som Cocozza nämnde.
Sedan undrar jag också över det flitiga utnyttjandet av konsulter och detta till och med på socialsektorn. Där har man chefer anställda, där finns det personal som har dagliga kontakter med brukare, som det så fint heter på politikerspråket. I mina ögon handlar det fortfarande om människor.
Varför kan man inte tillfråga dessa som vet mer genom sitt dagliga arbete i stället för att göda en konsult med höga arvoden?
Eller varför ta inte den nya Drottningplan som förmodligen också är ett verk av en konsult med två övergångsställen i en enda cirkulationsplats? Och som grädde på moset så slutar det första övergångsstället med en trappa, hur handikappvänligt är detta? Finns det inga lagar längre om handikappanpassning eller har man bara i denna kommun helt förbisett detta?
Kanske något att fundera över.