Så åkte Sveriges statsminister till diktaturens Saudiarabien för att sälja svenska vapen som stöd för fortsatta Saudiska krigsförbrytelser i Jemen.
Pengar luktar inte sägs det, men pengarna från den Saudiska vapenhandeln luktar värre än vanligt i denna stinkande bransch. De Saudiska vapenpengarna luktar, förutom krigets vidriga stank av mänskligt lidande och död också av förstörelse av människors hem. De saudiska vapenpengarna stinker av blodet från de avrättade, från de stenades förskräckliga lidande från att den första stenen träffar tills den som slutligen avslutar plågan.
Pengarna till herr Wallenberg och co stinker av de piskades skrik och av blodet från söndertrasade ryggar. Dessa förbannade pengar luktar från förnedringen av landets halva befolkning vars liv begränsas av religiös vantro. Att sedan det hela kvitterades av statsministerns föga intelligenta yttrande när han jämställde jämställdheten i hans ”feministiska regering med kvinnornas villkor i den saudiska wahabistiska diktaturen. Men för att låna uttrycket från min partikamrats yttrade i Riksdagens talarstol. Löfven är inte min statsminister! Min statsminister bär sig inte åt som herr Löfven.
Dessutom for herr Löfven till det av USA alliansen sönderslagna och förgiftade Bagdad. Han hade där mage att dela ut svenska skattepengar avsedda till återuppbyggnad av ett land som lider av det folkrättsligt brottsliga anfallskriget. Att reparera skadorna av brottsliga anfallskrig åligger den och de som inledde och förde det olagliga kriget. Ingen annan!
Men eftersom herr Löfven inte är min statsminister är det mig likgiltigt hur han agerar och utlovar pengar. Av mig får han inte ett rött öre.