När skogsbrukets uppgift förskjuts är det inte hållbart

Skogskursen på Nytorps Skogs och Lantmannaskola 1955 gav mig insikter i ett annat slags skogsbruk.

"Det har aldrig funnits så mycket skog i Sverige som nu? Det har aldrig funnits så lite mogen timmerskog till kvalitetsvirke i Sverige som nu" skriver insändarskribenten.

"Det har aldrig funnits så mycket skog i Sverige som nu? Det har aldrig funnits så lite mogen timmerskog till kvalitetsvirke i Sverige som nu" skriver insändarskribenten.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2021-10-11 16:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Både före och efter hade jag arbetat både med skogsarbete och virkeshantering i sågverk. Jag var med om att såga virke av mogna timmerträd. Om man jämför det virket med dagens snabbväxande omogna virke blir jämförelsen bedrövlig. Dagens byggnadsarbetare behöver snart ingen hammare för att slå i en spik i virket från granåkrarna. Hur blev det så här? 

Skogen hade då en omloppstid på cirka 100 år. Under den tiden gallrades ett skogsbestånd fyra gånger, röjningen oräknad. Vid slutavverkningen av fröträden hade redan det nya beståndet växt till sig och röjts åtminstone en gång. 

Föryngring i lucka var modeordet på skogskursen. Det betydde att man planterade och sådde ny skog i luckorna efter sista gallring. Beståndet kom alltså att innehålla träd av olika ålder. Kalavverkning blev det när alltför stora luckor avverkats och lämnat träd som ännu inte hade tillräckligt rotsystem när höst och vinterstormarna rasade. 

Vi lärde oss begrepp som slutenhet i skogsbestånden, det var egentligen ett mått på hur mycket solljus som nådde marken och den vegetation som växte under träden. I ett fullslutet bestånd fanns ytterst lite blåbärs- och lingonris, det fanns inget ljus. Det var måttet på skogsbrukarens förmåga att hålla så slutna bestånd att marken utnyttjades, men aldrig så täta att all undervegetation blir omöjlig. Undervegetationen bidrar med näring och inte minst angeläget, minskar skadorna av betande vilt.

En annan ”idioti” var när kalhyggena skulle föryngras. ”Ta bort allt löv, lämna inte en enda slyplanta”, det var under den tiden hormoslyr användes för att göra rent så bara barrplantorna blev kvar. Som är älgar och rådjurs nödföda! När man röjer skall man spara sådant sly som inte skadar föryngringen. Slyet skyddar de späda barrplantorna och motverkar humus erosion.

Granåkrar är ett bevis på ytterlig enfald. Granbarkborreplantager är en bättre benämning. Förvisso växer gran fortare än tall men det gäller under stränga förutsättningar. Granen har betydligt större krav på växtplats. ”Det skall vara rörligt vatten under rötterna och betydligt mera näring i marken. Granrötterna ligger ytligt och är mycket känsliga för skador där rötsvampar kan sprida sig upp i trädet. Så kommer man med stora maskiner och vräker upp diken. Vansinne!

Det har aldrig funnits så mycket skog i Sverige som nu? Det har aldrig funnits så lite mogen timmerskog till kvalitetsvirke i Sverige som nu. Det är därför som skogsindustrin uppbackade av Centerpartiet vill hugga ner de sista resterna av mogen skog i de fjällnära markerna.

Skogsbruk är ett yrke som fordrar respekt. Skogsbrukarnas uppgift är att sköta skogen efter de ekologiska villkor som gäller. När skogsbrukets uppgift förskjutits till leverantör av råvara till skogsindustrin går det i längden åt helsike.