I en artikel i MVT på nätet den 6 maj ger Mark Henriksson (M) och Marcus Lejonqvist (SD) sina förklaringar till varför en bandyhall inte förverkligas i Motala. En av frågorna lyder: Det finns de som menar att Motala kommun struntar i idrott generellt. Hur högt prioriteras satsningar på idrott?
Och det är nu jag studsar till, när Marcus Lejonqvist, kommunalråd för SD och ordförande i Motala kommunala pensionärsråd, svarar: ”Vi har ställt om och satsat mer på ungdomen än på den äldre generationen och det är kanske därför man känner på det här sättet”. Jag tycker att det är ett märkligt uttalande av en ordförande i KPR och man undrar ju om det är någon idé att vi äldre engagerar oss när de styrande ändå inte bryr sig om att ta till sig våra synpunkter?
Kanske ett ärligt svar från Lejonqvist och en vy över den vardag som vi äldre är väl bekanta med. Neej, vi seniorer verkar inte stå värst högt i kurs. Regeringsbeslut rinner ner på lokal nivå. Politiska beslut som fattas i kommunen drabbar oss alla på olika vis. Pengarna räcker inte till, grupper ställs mot grupper. Vård av äldre kostar – måste få kosta, vi har ju varit med och jobbat in pengar till vår gemensamma välfärd, vi betalar fortfarande skatt. Men det verkar glömt nu.
Och vad hände med Äldreplanen som alla politiska partier stod bakom och som beslutades om 2018? I augusti förra året ställde jag en fråga på allmänhetens frågestund i Kommunfullmäktige om vad som hänt med Äldreplanen. Nu förstår jag vad som skett, att den prioriterats bort. Från PRO:s sida arbetar vi självklart för att förbättra de äldres levnadsvillkor. Vi tycker också att det är viktigt att det satsas på ALLA i samhället, demokrati bygger på alla människors lika värde.
Jag önskar att kommunen: Lyssnar på oss äldre. Satsar på både unga och äldre. Berättar om hur kommunen implementerat Äldreplanen. Tar kontakt med oss – enligt Äldreplanen ska vi ju ses ju som en resurs i kommunen, för samverkan med civilsamhället och föreningslivet.
Ragnhild Wärn, ordförande i PRO Samorganisation, Motala