Att vårdköerna är långa, att det är brist på läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och att det saknas vårdplatser inom landets sjukvårdsregioner är allmänt känt. Personal hyrs in från bemanningsföretag till höga kostnader. Patienter skickas till andra regioner eller till privata vårdgivare. Den allmänna sjukvården tycks bli mer och mer urholkad och verkar krackelera inifrån. Varför?
Varför kan inte regionerna behålla sin personal? Något måste var genuint fel när de privata vårdgivarna inte uppvisar denna personalbrist. Kan det vara personalpolitiken, lönerna eller övriga arbetsvillkor? Kan det vara organisatoriska orsaker? Kan det bero på att det är politiker som styr ”skutan”? Regionerna framstår som betongklumpar, gjutna i fyrkantiga formar och så otympliga att de är omöjliga att rubba eller förändra.
En mycket stor brist som de flesta sannolikt inte känner till är att när en region erbjuder patienter att få vård hos annan region eller privat vårdgivare så är administrationen ingen småsak att hantera. En sådan förflyttning av patient ska nämligen granskas och godkännas av en helt annan region än den egna. Det är den ekonomiska biten, en betalningsförbindelse, som måste godkännas av annan region. För att beskriva problematiken tar jag mig själv som exempel.
Den 19/1 tackade jag ja till erbjudandet att få komma till en privat vårdgivare i stället för att vänta minst 6 månader för att få bedömning på Ortopeden US Linköping. Mina handlingar, remiss och röntgenbilder skickades den 23/1 till den nya vårdgivaren. Betalningsförbindelsen skickades också samma dag men inte till den nya vårdgivaren utan till Regionhuset Västra Götaland. Där skulle betalningsförbindelsen granskas och godkännas och därefter skickas till min nya vårdgivare, Art Clinic i Jönköping.
Remiss och röntgenbilder ankom till Art Clinic 27/1, allt skickas med vanlig postgång. Men betalningsförbindelsen var som uppslukad av jorden. Då inget hände kontaktade jag Ortopeden och efterfrågad varför betalningsförbindelsen ej kommit Art Clinic tillhanda. Den är skickad var svaret. Efter ytterligare några veckor skrev Art Clinic till Linköping och efterfrågade betalningsförbindelsen, inget svar. Den 22/3 var mitt tålamod slut och jag skickade mejl till den politiska ledningen och opposition med frågan hur en enkel administrativ rutin kunde ta så otroligt lång tid. Svaret löd ”Det låter inte bra. Jag skickar vidare ditt mail till den Fristående Vårdlotsen. Har aldrig hört om något liknande ärende tidigare”. Vårdlotsen kontaktade mig och uppmanade mig att skicka in synpunkter och klagomål via 1177.se. Sagt och gjort. Nu började i alla fall någon hända. En sjuksköterska från Ortopeden tog tag i ärenden och la ner ett stort arbete för att undersöka varför Art Clinic i Jönköping inte fått betalningsförbindelsen. En eloge till henne för sitt engagemang! Efter många turer lyckades hon få prata med någon på Regionhuset Västra Götaland om den saknade betalningsförbindelsen och fick till svar ”Vi kan se att betalningsförbindelsen kom till oss den 27/1 men den har ej registrerats förrän den 16/3”. Först 46 dagar efter ankomst registrerades den!
Den 27/3 kom så slutligen betalningsförbindelsen till Art Clinic. Tidsåtgången hos Regionhuset i Västra Götaland för att administrativt hantera något så enkelt som en betalningsförbindelse tog alltså 9 veckor (63 dagar). Diagnos: Något är rejält sjukt innanför sjukvårdssystemets väggar.
Harriet Svensson, Motala
Oberoende granskare och skribent