Bildningsförvaltningen i Motala förordar att Godegårds skola skall läggas ned. Det baserar de på en dokumentstudie som pekar på fördelarna med att låta Godegårds barn bli utan sin skola. Det är dock vissa dokument som saknas såsom intervjuer, enkäter, besök eller observationer. De säger själva att det ”fanns det inte tid till”. Än värre är det att man inte med ett ord nämnt något om Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverket vill nämligen ha svar på frågan: ”Genomförs undersökningar och riskbedömningar även inför planerade ändringar i verksamheten?” Att lägga ned en skola måste väl ändå anses vara en ändring i verksamheten?
Bildningsförvaltningen kunde säkert gjort en bättre utredning om de fått mer tid. Men varför denna brådska? Antalet elever kommer ju inte att förändras nämnvärt de kommande åren enligt utredningen. Vad som dock är säkert är att vi kommer att få många nya bestämmelser för skolans verksamhet under de närmaste åren. Speciellt inom ett område som distans- eller fjärrundervisning. På bara ett par år kommer inställningen till denna undervisningsform radikalt att förändras av den enkla anledningen till att den sparar pengar och man får tillgång till de allra bästa tänkbara lärarna. Så det finns ingen anledning till denna brådska vad gäller Godegårds skola.
Bildningsförvaltningen utgår dessutom från att antalet elever inte kommer att öka. Det blir en konsekvens av att man ”inte har i uppdrag att arbeta med landsbygdsfrågor”. Ett tågstopp i Godegård skulle kunna få många unga barnfamiljer med lite pengar i plånboken att köpa billigt hus i Godegård.
Man får innerligt hoppas att de beslutande politikerna ändå inte håller sig till silotänkande utan inser att nedläggning av Godegårds skola inte är något annat än nedläggning av hela Godegård. För hur ska man annars tolka utredningens egen kommentar: ”en byskola betraktas som hjärtat i en by”. Godegård förtjänar ingen nådastöt!