Replik på insändaren "Växtbaserad mat stärker Motala och Vadstenas krisberedskap":
Tankesmedjan Hållbart Matsystem argumenterar för att en kraftig minskning av köttkonsumtionen skulle stärka Sveriges krisberedskap. Men det är en "analys" som helt förbiser vikten av svensk animalieproduktion för vår självförsörjningsgrad och beredskap.
Svenska bönder ger oss kött och mjölkprodukter som är avgörande för ett hållbart och resilient jordbruk. Betande djur bidrar till biologisk mångfald, stärker våra ekosystem och förhindrar igenväxning av jordbruksmarker. Detta är en viktig del av Sveriges försörjning, som växtbaserade monokulturer inte kan ersätta.
Att övergå till en ensidigt växtbaserad strategi innebär också risker. Växtodling är beroende av goda skördeförhållanden, vilket gör oss sårbara för extremväder och importberoende. Animalieproduktion är däremot en stabil källa till protein och näring, även i krissituationer. Svenskt kött är dessutom bland det mest hållbara i världen, med låga antibiotikanivåer och hög djurvälfärd.
Förslaget om en köttskatt är en idé som skribenterna verkar hylla i sin artikel. Det är något jag inte kan se som annat än helt absurt och något som riskerar att slå hårt mot svenska lantbrukare, som redan står under press. Det skulle minska den inhemska produktionen och öka vårt beroende av importerade livsmedel helt tvärtemot målet om högre självförsörjningsgrad.
Att regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att se över sina kött rekommendationer och göra en mer fördjupad konsekvensanalys bör ses som något positivt. Vad vi behöver är att stärka svensk matproduktion genom att värna både animalie- och växtodling. En balans mellan dessa är nyckeln till en robust och hållbar krisberedskap. Sveriges bönder ska inte straffas – de ska stödjas i arbetet med att trygga landets livsmedelsförsörjning.