Jag vill inte säga att jag tycker illa om våra politiker som styr i vår kommun. Det finns många som är trevliga och som gärna ställer upp och lyssnar på våra önskemål och klagomål. Men med facit i hand under åren som gått så löser de sällan våra problem. Varför inte? Personligen känner jag att det inte finns någon demokrati kvar. Tjänstemän och politiker bestämmer politiken. Och som kommuninvånare kan du inte vara med och påverka. Det är meningslöst att ens försöka.
Vi är många invånare som försökt genom möten med både tjänstemän, politiker och med skrivelser till olika nämnder för att få vår arbetsgivare Motala kommun att inse att deras arbetsvillkor och politik som de bedriver mot sina anställda, brukare och deras anhöriga inte fungerar. Men de kör sitt eget race och verkar inte vilja erkänna att de gör några fel, utan är helt felfria. Det känns mera som en tävling mellan arbetsgivaren och de anställda. Vem har rätt och vet bäst? Istället för att försöka samarbeta för att nå förbättringar.
Anledningen till våra klagomål handlar om att det kostar för mycket pengar för samtliga inblandade som det ser ut i dag. Vi var några mindre enheter som alltså fick starta tidigare än de större enheterna med dessa vidriga arbetsvillkor och gigantiska sparkrav. I dag är 2/3 av ordinarie personal på min arbetsplats sjukskrivna. Skrämmande. När vår dåvarande chef i september 2014 råkade prata bredvid mun och gick ut till samtliga anställda via ett mejl att från och med 5/1 2015 skulle alla anställda inom Motala kommuns äldreomsorg arbeta varannan helg och få ett schema som bara sträckte sig fyra veckor var vi många som gick i taket! Varför gjorde vi det? Var det för att vara taskiga mot arbetsgivaren? Nej det var för att varna. För vad detta skulle leda till. Men det var inget som våra folkvalda tog på allvar. De verkar så trygga i den svenska självbilden och sitt eget tunnelseende som utgår ifrån att vi är så fantastiskt bra på alla områden. Jag kan inte låta bli att känna att det känns som vi befinner oss på sandlådenivå. Där det kastas mer sand på varandra i stället för att föra en vettig kommunikation på vuxen nivå. Det handlar om att ge och ta.