Den historiska sagan handlar om en man som går till en skräddare med en bit tyg för att få en rock sydd. Likheterna är slående mellan skräddaren och av de som styr Motala och deras vallöfte, och vad mannen i sagan fick, och väljarna i Motala fick.
Hanteringen av ishallsfrågan är rent bisarr av de styrande i Motala kommun. Att gå ut med ett vallöfte att bygga ett idrottscenter vid riksväg 50 med en bandyhall utan att ta reda på förutsättningarna är rent skamligt. Att lägga 15 miljoner kronor på en förstudie och sedan komma fram till att det blir för dyrt att bygga.
Det här måste väl ändå vara ett lågvattenmärke av rang, gå ut att lova en bandyhall, sedan ingenting alls. Varför inte svälja prestigen och bygga på befintlig plats? Det är ren kapitalförstöring att flytta dessa anläggningar till ett så kallat idrottscenter. Gör om och gör rätt, svälj prestigen.
Visionen om ett nytt bostadsområde, kanalstråket, är god men låt befintliga idrottsanläggningar vara kvar. Det är anläggningar som fungerar alldeles utmärkt i dagsläget, det är egentligen ett väderskydd som behövs för bandyn.
Jag tänker att det måste vara en besparing för miljön att bygga på befintlig plats, och att det även blir billigare driftskostnader med is-försörjningen på sikt. Det kostar åtskilliga kronor att anlägga isen och hålla den i ett spelbart skick med milda och blåsiga vintrar. Väderskyddet skulle spara på isen och därmed bli en billigare driftskostnad.
Pengarna som har spenderats i en förstudie för en bandyhall kunde man ha lagt på integrationssatsningen El Sistema, som har fungerat väl som jag förstår under nio år, i stället för att lägga ner verksamheten.
Många brutna vallöften av de styrande i Motala, det bidde en tummetott, som i sagans värd. Mannen i sagan som blev lovad en vacker rock men i slutänden inte får någonting alls.
Vad fick väljarna i Motala? Det bidde ingenting, av de dessa vallöften.
Sören Orrstenius