Många sjuka står utan ersättning

Arbetsförmedlingen brister i sina kontroller, menar skribenten.

Arbetsförmedlingen brister i sina kontroller, menar skribenten.

Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ/TT

Insändare2019-03-26 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på ”A-kassan ska inte vara kravlös”, ledare 22/3.

Nu så är inte a-kassan kravlös, utan det beror på precis den faktor som Karin Phil belyser. Arbetsförmedlingen brister i sina kontroller, den här situationen har pågått under flera årtionden. Däremot kan man fråga sig varför a-kassorna inte har ålagts att kontrollera utbetalningarna, något som vore helt rimligt och även en besparing för samhället.

Faktum är att situationen liknar en dålig fars, till exempel finns det gott om personer som gått på a-kassa i både tio och femton år. Är man arbetsför framstår det som orimligt att inte ha kunnat hitta ett arbete under en så lång tidsperiod. Vi kan jämföra med arbetslösa som har försörjningsstöd och står utanför a-kassan, där ryker bidraget om inte aktivitetsrapporter, handlingsplan och jobbsökande sköts. Arbetsförmedlingen har uppenbarligen en annan syn på sökande som har försörjningsstöd jämfört med a-kasseberättigade, social diskriminering i sitt esse.

Men på en punkt instämmer jag inte med Karin Phil, det är långt ifrån alla sjuka som får sjukersättning. Försäkringskassans målsättning att redovisa så låga sjuktal som möjligt, har medfört att sjuka människor hänvisas till Arbetsförmedlingen, där man oftast bedöms som för sjuk för att kunna arbeta. Absurt nog finns heller inga gemensamma riktlinjer för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, när det gäller bedömningar av arbetsförmåga. Det är inte ovanligt att Försäkringskassan nekar sjukersättning, samtidigt som Arbetsförmedlingen anser att personen är för sjuk för att klara ett arbete.

Slutstationen blir då att den sjuke ”sjukskrivs mot socialförvaltningen” och får klara sig bäst man kan på det ekonomiska biståndet. Ett bistånd som kräver att den sökande är ekonomiskt nollställd, vilket knappast är till hjälp för att i ett senare skede kunna bli produktiv i samhället om situationen förändras.

En annan frågeställning är om inte personal hos Arbetsförmedlingen som sett mellan fingrarna med hur en del a-kasseberättigade fuskat till sig a-kassa har begått ett brott. Man kan fråga sig varför IAF:s rapport inte redan medfört att en förundersökning inletts.

JM Andersson