Luxors betydelse ignoreras av kommunen – en katastrofal hantering

Det är inte så konstigt att ingen kom på Luxors 100-årsjubileum 2022, då 2024 är jubileumsåret, menar Herbert Falkner.

I september publicerade MVT en artikel med Herbert Falkner, som tycker att faktumet att Luxor inte uppmärksammas mer är skamligt. Därefter besvarade kommunens kultur- och fritidschef kritiken. Nu svarar Herbert Falkner henne i en insändare.

I september publicerade MVT en artikel med Herbert Falkner, som tycker att faktumet att Luxor inte uppmärksammas mer är skamligt. Därefter besvarade kommunens kultur- och fritidschef kritiken. Nu svarar Herbert Falkner henne i en insändare.

Foto: Linda Gustavsson

Insändare2024-10-09 12:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som svar på artikeln i MVT där jag efterlyser ett engagemang för att uppmärksamma Luxors betydelse har kommunens kultur- och fritidschef uttalat sig.

Här sägs bland annat att man inte glömt Luxor vilket naturligtvis skulle ha varit häpnadsväckande om man hade glömt med tanke på att det i det kommunägda Rundradiomuseet finns ett Luxorrum. 

Man har också enligt utsago uppmärksammat Luxor 100 år 2022? Mycket märkligt? Jag har inte lyckats få någon information från någon person om denna aktivitet vilket kanske inte är så konstigt. 

Axel Holstensson startade försäljning av inköpta Radiobyggsatser 1923 och Luxor registrerades som företag 1924 då också företaget första egna mottagare föddes. 2024 är alltså jubileumsåret. Beträffande att få uppleva Radiostationens 100 års jubileum 2027 så hyser jag stora tvivel om att få uppleva en sådan aktivitet. Motala kommuns hantering av Rundradiomuseet sedan övertagandet kan bara sammanfattas i ett ord, katastrofalt.

Kommunen övertog ett världsunikt museum. Med museet följer också en ansenlig summa pengar för att säkra fortlevnad. Utställningarna tog ansats i historien och visade vägen in i framtiden. Kring Rundradiomuseets verksamhet fanns intressegrupper från teknikföretagen, medieföretagen, teknikmuseer, vänföreningar och forskargrupper med flera involverade. I dag finns i stort sett inte mycket av detta kvar. Många levande interaktiva och spännande presentationer, bra och intressant material är skrotat.

Ovärderlig utrustning har tagits bort och förvarats på fullständigt häpnadsväckande dåligt sätt. Som om detta inte vore nog blir man förstummad över vilka utställningar som producerats sedan övertagandet. Gunilla Pontèns klänningar, Råkor och kråkor, det vill säga mat under kriget, 50-talet med Varamosand och mopeder. Finns säkert intresse för sådana utställningar men vad har det med Radiomuseum att göra? Hur har det nu kunnat bli så här? 

Det enkla svaret är att nuvarande ansvariga bara haft ytterst lite intresse av att ta del av tidigare ägares kunskap, nätverk, intressegrupper eller kompetens. Som om nu ovanstående vore illa nog så försökte kommunen även sälja museet på Hemnet. Hannah Gruffman, jag ser med spänning fram emot era vidare ansträngningar gällande Rundradiomuseet och Luxor.