Rapporterna om gängproblematik och utanförskap duggar tätt i takt med larmen om överbelastad skola och socialtjänst, fulla häkten och fängelser. Det skanderas högt om hårdare tag, mer lågmält om förebyggande arbete.
I Motala har Kulturskolan under snart tio år byggt upp verksamheten El Sistema. Genom El Sistema får barn i utsatta områden prova klassiska instrument, sång och rytmik. Barnen spelar tillsammans med varandra och med symfoniorkestrar, åker på läger och har konserter. Deltagandet är avgiftsfritt och sker främst i skolan tillsammans med hela klassen eller i anslutning till skoldagens slut. De aktiviteter som sker utanför skoltid deltar också familjerna på.
Det är en upplevelse att vi som familjer får mötas kring våra barn i musiken - på det lokala torget, på grönytan i det socialt utsatta området, i skolans matsal, på scener där världsartister och landets främsta symfoniorkestrar uppträder. Familjer från världens alla hörn och alla samhällsklasser möts och delar stolthet och glädje kring barnen, mitt i kulturens finrum. Där finns en plats för alla.
Under många konserter och lägerdagar har vi föräldrar träffats. Småpratat över en kopp kaffe under repetitionerna, ofta på knackig svenska. Varit publik och bytt både skratt och stolta tårar. För en stund har vi kommit ur våra vitt skilda vardagsbubblor och mötts. Då blir det lätt att le och säga hej när man nästa gång springer förbi varandra i vardagen.
Nu vill de styrande politikerna i Motala lägga ner satsningen, i linje med sin redan påbörjade kulturslakt för barn. De inledde mandatperioden med att höja avgiften till Kulturskolan och planerar ytterligare en höjning. Många barn föll bort från Kulturskolan på grund av det. Fler kommer det bli. När också El Sistema försvinner har de styrande effektivt stängt ute många barn med sämre socioekonomisk situation från en chans att vara en del av samhället. Och föräldrarna går miste om det samma. När dörr efter dörr stängs, vilka vägar öppnas då?
Någon vidare utredning av nedläggningen har inte gjorts. Det finns ingen risk- och konsekvensanalys, ingen barnkonsekvensanalys. 2,1 miljoner om året ska det spara. Men om en handfull ungar räddas från utanförskap och skuggsamhällen kommer varenda investerad krona vara en stor besparing. För samhället, för barnet, och för hela familjen runt det.
Jag tänker på pojken vi mötte på ett stort El Sistema-läger. Han var i tioårsåldern och kom från en annan svensk stad, men staden spelar egentligen inte så stor roll. Han sa att det inte är så bra på hans skola. De äldre killarna vill att han ska sälja kokain. Men det vill han inte, han tycker att det är roligare att spela sitt instrument. På lägret fick han vara barn och spela sitt instrument och uppträda i Scandinavium. Och publiken applåderade. Det fanns en plats för honom där.
Idag är inte rätt tid att stänga öppna och välkomnande mötesplatser i det offentliga rummet. Låt El Sistema i Motala fortsätta sprida glädje, stolthet och framtidstro.
Natalie Pintar