Jag tänker i den här insändaren passa på att sprida fakta, informera samt vädja om respekt.
Visst är hästar fina? Många är vi som vill klappa, mata och rida på dessa fantastiska varelser. Jag har den stora lyckan att ha en sådan här härlig fyrbenting, ett rejält muskelpaket på 700 kilo, svart och snäll med nallebjörnsögon, han heter Otto.
Otto bor i sitt stall på Medevivägen där Motala Ryttarförening har sin fina anläggning lite i utkanten av Motala men ändå nära Bråstorps bostadsområde.
Där går han i sin hage på dagarna med andra hästar som också är lika älskade och klassas som snälla.
Nu till pudelns kärna: Det här är flock- och flyktdjur och de har inte alls samma uppfattning om vad som sker runt omkring dem som vi människor har. Våra hjärnor fungerar olika och runt omkring våra hästar är det bra att greppa grunderna i deras språk och beteende.
Vi har tyvärr märkt att okunniga människor tar sig friheten att gå in i våra hagar för att mata och klappa hästarna. Barn gör som sina föräldrar och när mamma eller pappa skickar in sin knatte med en morot bland våra fyrbenta varelser tror de att det är helt i sin ordning fast det kan få förödande konsekvenser. Ledarhästen ser sin chans att norpa godis före någon lägre i rang, pang!, en liten spark måttas och står det ett barn eller vuxen i vägen så slutar det garanterat illa då krafterna är enorma. Detta är framförallt en vädjan till er vuxna som borde förstå konsekvenserna.
Hästarna ska inte matas från utsidan av hagen heller, då deras magar inte tål godis från sju ”snälla” familjer om dagen. De blir sjuka.
Snälla ni, lämna våra hästar i fred! Visa respekt, deras hage är deras vardagsrum och dit går man inte oinbjuden.
För alla knattar med tindrande ögon som älskar hästar, fortsätt med det och varmt välkommen in i stallet på öppettider så ska ni få titta på hästar.
Jag tackar för ordet och hoppas på förståelse och respekt, kanske ses vi i stallet i framtiden?
Jessica, Ottos människa