Föreningen ”Varamons vänner” vill ofta hävda att Lalandia är välkomna till Motala, men till en annan plats... Detta är inte realistiskt, då Motala inte har någon annan lämplig plats av intresse för Lalandia att erbjuda.
En viktig styrka för Lalandia Motala ligger i att boendena man säljer (och sedan hyr ut åt ägarna) har attraktiva lägen i Varamon. Dessa kompletterar upplevelseanläggningen, som placeras närmare riksvägen. Sammantaget skapar dessa delar en attraktionskraft som når långt utanför både kommunens och regionens gränser.
Man kan inte bygga ett försvar grundat på en total orimlighet. Vill man stoppa att Lalandia bygger hyrbara sommarhus med ca 3 000 bäddar i Varamon, så betyder det att man samtidigt agerar för att stoppa en Lalandia-etablering i Motala.
Man måste väga för- och nackdelar när man tar stark ställning emot en etablering. Vill man välkomna investeringar för miljardbelopp i sin kommun, så måste man också vara beredd att erbjuda något som är intressant för investeraren.
I fallet Motala+Lalandia så sammanföll intressena väldigt fint, då alla lokala utredningar pekade på att någon form av liknande investering var vad Varamon behövde för att leva upp samt skapa längre säsong.
Varamons vänner kan inte rättfärdiga de skador och kostnader man åsamkar kommunen om man når sitt mål, genom att påstå att det funnits alternativ när dessa inte finns.
Man kan heller inte jämföra markpriset för en samlad försäljning av ca 280 000 kvadratmeter mark med försäljning av ett antal enskilda villatomter. Ingen av förstudierna för området har förordat villatomter, utan tvärtom fastslagit att det inte bör etableras fler permanentvillor i området.
När det gäller rätten att överklaga, så är det en väldigt stark och viktig del i svensk lagstiftning. Den bygger dock även på en moralisk integritet hos alla som överklagar, att man inte missbrukar sin rätt i enda syfte att fördröja och förstöra.
Varamons vänner har vid flera tillfällen uttalat att man kommer överklaga i alla berörda frågor och i alla instanser, uppenbarligen då oavsett vilka argument som domarna mot dem kommer innehålla? Man begär också konsekvent anstånd på anstånd efter överklagandetidernas utgång, vilket ytterligare förlänger den tid som rättsprocessen tar.
Dessa sätt uppfattas av många som ett missbrukande av överklaganderätten. Det skapar då frustration, som i förlängningen leder till åsikter om att en förändring av överklaganderätten behövs.