Vad är egentligen liberal politik konkret, då det gäller pensionsfrågor. Eller åtgärder mot attackerna mot arbetsrätten eller kriminaliseringen inom arbetslivet och av exploateringar som följer på detta.
Hur ska liberal politik hantera de stora resurser som krävs för att klara sjukvård och äldreomsorg, efter de hål som covid-19 grävt i statens ekonomi.
Då krävs andra åtgärder än skattesänkningar och privatiseringar, som hit intill varit liberalers mantra för att lösa problem.
Jag vill påstå, att den röra som nu är på väg att bildas, bestående av M, KD och SD med djupa konservativa värderingar, där nu liberalerna vill ingå. Åtminstone partiledningen, löser inte de utmaningar som kommer.
Liberalerna borde inse att den allians som tidigare fanns är borta. Och skulle det komma till något borgerligt alternativ så kommer det att ledas av ett annat högerparti än de som i alliansen utgav sig som liberalkonservativa.
I dag är detta parti inget annat en ett rent högerparti. Och att inbilla sig att liberalerna, med lite tur, kommer över fyraprocentspärren, ska kunna påverka den konstellationen, är en utopi.
Orsaken till ledande liberalers ställningstagande bottnar nog snarare i en ovilja mot socialdemokraterna. Och den oviljan är så stark att liberalerna blundar för vad som håller på att hända på högerkanten. Och på den kanten kan man inte hitta några liberala värderingar. Snarare tvärtom.