Nu är det dags att kliva in med buller och bång i debatten om privatiseringar i vården. Ni gubbar spekulerar i ett ämne som ni inte vet ett dugg om. Pengar hit och pengar dit. Precis som Lars Ross skriver i sin insändare så måste ju någon betala kalaset. De anställda, mestadels kvinnor. Är jag förvånad? Nej, inte ett dugg.
Hade detta varit på tapeten inom verkstadsindustrin då hade Leif Cederqvist och resterande gamla metallare gått i taket och kämpat galet för de anställda på golvet. Men inte när vi kommer till att det drabbar ett gäng kärringar.
Vi kvinnor i vården har kämpat som bara den för att förbättra våra usla arbetsvillkor länge och väl nu. Vi är den yrkesgrupp som fått minst förbättringar på säkert tio år. Och nu tycker ni att vi ska få det ännu sämre för att ni politiker har schabblat till det. Varsågoda och bär hundhuvudet.
Leif skrev nyligen i en insändare att det är lätt att var mot saker och skriva en massa gnälliga insändare utan att behöva ta ansvar och fatta beslut, som han måste. "Ropen ska skalla: Heltid till alla" är Socialdemokraternas ledord och den rätten fick vi i äldreomsorgen. Tyvärr hade man ingen bra plan för hur det skulle kunna genomföras och förstå vad konsekvenserna skulle leda till. Det kostade på då fler gick upp i tid.
Vi får absolut inte vara för mycket folk på golvet i vården utan det finns en viss procent för hur många som ska vara där. Och för att spara in pengarna för all överbliven tid detta orsakat kom Patrik Sikt som sparförslag på problemet att införa ett schema på fyra veckor för de anställda så att arbetsgivaren kunde flytta runt de anställda och rumstera om schemat efter var det fattades folk. Anne-Lie Liljedahl förespråkade detta och sa i december 2014: "Detta borde gjorts för länge sedan för att slippa ett underskott i budgeten". Det här förslaget har kostat mer än det sparats, då sjukskrivningarna har ökat markant och flykten därifrån är stor.
Vi lever på 2000 talet och att leka barmhärtig samarit är förlegat. Och jag måste bara få säga: "Vad var det vi sa?". Synd att man aldrig lär sig att ha fler underlag. I privat regi är heltidstjänster mindre aktuellt, är det därför ni vill privatisera för att slinka undan ert eget beslut som ni inte reder ut? Sämre personaltäthet. De anställda går redan på knäna. Vill ni att de ska få det ändå sämre? Sen förstår jag att detta inte är all orsak till underskottet men jag kämpar för de anställdas rättigheter. Jag vet inte hur många gånger och i hur många år som vi anställda på min gamla arbetsplats påpekat att vår budget måste vara för liten.