Jag må vara en feministsnippa.Men det bryr jag mig inte om. De som tycker att feminister är det, har missförstått ordet feminist. Att verka för ett feministiskt samhälle är likvärdigt med fröken Friman och kompanis kvinnokamp i ett tidigt 1900-tal. Det innebär att kvinnor ska ha samma rättigheter och arbetsvillkor som männen. Inget annat. Vi vet att män har snopp och kvinnor en snippa. Och så får det gärna fortsätta vara.
I vår kommun har vi en stor organisation som Motala kommun är arbetsgivare över. Äldreomsorgen. Där 90 procent är kvinnor som arbetar. Vi har i över ett års tid kämpat för bättre arbetsvillkor, egentligen längre än så. Tar man oss på allvar? Nej, nej! Det är som att ro i sirap. För när vi kvinnor tar upp hur illa arbetsvillkoren är, då gnäller vi. Vi ska vara tacksamma. Vi ska vända ut och in på oss själva. Vi ska vara lojala. Vi ska ska ha ett dåligt samvete och ta på oss skulden för att det är på grund av oss att budgeten går back. Vi har nämligen så stor sjukfrånvaro! Man kan undra vems fel det är?
Vi får ta kritik från samhället en del arbetsbekanta och även från en lärare som anser att vi förstör för de som vill utbilda sig inom området. I höstas gick poliserna ut i media och skickade skrivelser till regeringen över deras taskiga arbetsvillkor. De stod även utanför nobelhallen och visade öppet sitt missnöje. Har de överhuvudtaget fått samma bemötande som vi undersköterskor som också gör en stor insats i samhället? Nej, nej. För inte så länge sedan stod det att läsa i media att detta tog deras arbetsgivare på största allvar och förbättringar skulle ske, snarast.
Vad är skillnaden?
Varför betraktas kvinnor som gnälliga när de framför sina åsikter? Varför får de höra att de sprider negativt mående på arbetsplatserna och att "Det blir inte bättre för att du/vi gnäller och gör ditt jobb och sluta gnälla!"
Jag hoppas att 2016 börjar med ett positivt besked från arbetsgivaren. Annars kan samtliga skattebetalare räkna med att Motala kommuns ekonomi går i kras även nästa år.