Det kan vara svårt att svälja förtreten när man misslyckats. Motala kommun misslyckades med att föra Lalandiaprojektet i hamn och verkar indirekt skylla på de som överklagat, även om man är noga med att framhålla att det är en demokratisk rättighet att överklaga. Den direkta skulden ger kommunen domstolarna. Sin egen skuld sopar man fullständigt under mattan.
Istället för att på riksdagsnivå begära att domstolarna måste korta sina handläggningstider så borde politikerna fundera över sina egna beslut, till exempel att erbjuda byggbar mark innan det finns lagakraftvunna detaljplaner för ändamålet. Att arbeta i rätt ordning medför att ärenden aldrig kommer hamna hos rättsväsendet. Att arbeta i rätt ordning och att följa gällande lagstiftning medför även att domstolarna inte belastas i onödan.
Gällande Lalandia underkändes fyra detaljplaner eftersom de stred mot gällande lagstiftning. Den som inte ville rätta sig efter gällande lagar var Motala kommun! För att komma fram till ett rättssäkert beslut hade domstolarna kilovis med inlagor att plöja igenom, något som givetvis måste få ta sin tid.
Under processens gång får alla parter rätt att yttra sig när frågor eller nya besvärsskäl inkommer. Har Motala kommun själva varit snabba i sin hantering när domstolarna begärt svar eller kompletteringar? Nej det har de definitivt inte varit!
Den detaljplaneprövning som satte punkt för Lalandia gick ända upp till högsta instans för ett avgörande, Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Domstolens dagbok visar att Motala kommun vid flera tillfällen begärt anstånd med att inkomma med svar. Den 9 juni 2022 fick kommunen ett svarsföreläggande från MÖD. Den 27 juni begärde kommunen att få anstånd att inkomma med svar till den 9 september 2022. Bara detta enskilda exempel visar att kommunen tog 3 månader på sig att inkomma med svar så att processen kunde fortlöpa. Även vid flera andra tillfällen begärdes anstånd.
Lalandia medgavs också rätten att yttra sig och fick ett svarsföreläggande sig tillskickat den 9 juni 2022. Först den 26 oktober bekräftade de att de fått ett svarsföreläggande men själva svaret dröjde. Domstolen fick påminna för att få in svar, när svaret till sist kom så hade de inget att tillföra.
Lalandia och Motala kommun ska inte skylla på domstolarna. De bör i stället granska sina egna tillkortakommanden samt förstå att till exempel lagar om strandskydd och olika artskyddsförordningar finns av en anledning och ta hänsyn till detta vid upprättande av detaljplaner.
En annan horisont